.. är fortsättningen på er väg mot att acceptera mig och mina jag.

Under mina äldre dagar så har jag utvecklat ett intresse för smink och att försöka se någorlunda snäll ut. De nyheter jag nu kan redovisa för er är att jag faktiskt, redan i låg ålder, utvecklade detta intresse som måste följt mig i mitt undermedvetna.

Egentligen så har jag alltid varit jävligt medveten men det känns så fåfängt att säga det så vi låtsas att jag alltid sett ut som den hill-billy jag är.

På bilden som följer ser ni mig med redan då markerade kindben, allt för att framhäva mitt vackra ansiktes form.

Röda läppar attraherar män, enligt biologiska forskare så liknas de med blygdläpparna. Och eftersom människan är konstruerande för att föröka sig så blir boysen sugna fast de kanske inte tycker att det är snyggt. Detta hade jag redan då i åtanke, allt för att få ligga senare i livet och bejaka min sexuella feminina sida.

Mina kristallblå ögon är välstrukna med kajal för att få den där intensiva blicken, den som nästan talar för sig själv. På den tiden så var blå mascara en dunderhit men jag visste att det bara skulle se tacky ut, eller ja, kanske mer kaka på kaka eftersom mina ögon redan var blå, så därför valde jag en svart mascara.

Håraccessoarer var överflödigt för mig eftersom mitt öra fungerade som diadem på den tiden, jag körde med det istället.

Givetvis har jag en äkta Disneytröja på mig och min moster sitter nöjd brevid mig, glad över att hon fick vara med på kortet.

Annars är jag så fotogenique att andra inte brukar synas på bilderna vi delar.

Förhoppningsvis kommer det mer gobitar, en annan dag.

... men ni andra kanske undrar varför jag är som jag vart.

Det ska jag nu berätta för er.

Jag var ung, väldigt ung, liten. Vi kan kalla mig ett barn. Min favorit barnvakt var min moster och hennes vännina Ekka. (JA! Det är de två som alltid är fullast på Bykrogen)

De lärde mig allt om livet redan när jag inte ens visste vad livet var.

Hur jag skulle få hår under armarna som roll-on kulorna skulle fastna i och allt annat mellan himmel och jord.

De har också berättat anekdoter från sina förhållanden och ligg. Inga detaljer förutom de vesäntliga, hur killar har skitit på sig m.m

Sånt är ju bara roligt.

Jag lägger ut en bild på min barvakt, tagen under samma period i mitt liv som min mamma förlitade sig på dem. Trusted them with my life liksom.

Det kommer en bild på min moster senare, med den kommer ni förstå varför jag ser ut som jag gör. Den här förklarar kanske en hel del annat?

Tack för att ni håller av mig kära vänner. Ni andra får ringa Erika Nilsson om ni vill klaga.

Tandborstning och året är 1992 kanske.

Spännande. Håret har vuxit ut en skvätt sedan AnnaMaria klippte av det totalt. "Hon toppade bra", runt hela jävla huvet ovanför öronen. Haha. Snygg man ska ha vart dårå.

Det är kul med nostalgibilder. Så fantastiskt roligt! :)

Jag har fler! ! !

Här är vi, bunda av evig kärlek till varandra. Vi har vuxit upp tillsammans, skrattat tillsammans, lekt tillsammans och givetvis bråkat tillsammans.

Joakim är min Lille man. Min älsta lillebror och mitt första syskon. Jag älskar honom mest av alla i hela världen och jag skulle ge mitt liv för honom när helst jag vart  tvungen.

När jag var 4år och Broschen just kommit till världen så fick jag frågan vad han skulle heta för något "det där lillesyskonet". "Jo", sa jag.

"Han ska heta Kalle Anka eller nått". Helt klart så visste jag att han skulle få namnet Joakim men eftersom jag och farsan alltid läste Kalle Anka & Co så var Joakim bara en sidekick i den tidningen och jag lade all kraft på Kalle.

Det finns tusen saker att berätta om Jocke, han är livrädd för att bli lämnad ensam men känner ändå ingen smärta. Han har slagit sig halvt ihjäl ett flertal tillfällen utan att ens säga Aj. Han kan äta 3 hästar utan att bli mätt och han memorerar de märkligaste sakerna.

Han är underbar min Bror. Den vackraste av alla individer och Jag Älskar Honom.

Året är troligen 1988, kanske 1989. Ni ser mig iförd en fräsch Musse Pigg tröja, Disney såklart, för mig fanns inget B, t ex Super Ted eller annat crap. Under den så bar jag en klämmig Pikét-tisha, mest troligt var det Lacoste, man kunde sin kvalla redan då serru!

Byxan ni ser har givetvis lodräta linjer för att få mina ben att se längre och slankare ut. Under dessa byxor bär jag en blöja av märket Blå-vit eftersom jag hellre la pengarna på kläder än hygien.

Sko-fetishen växte fram i tidig ålder, här har jag på mig ett par "springa-fort-skor" i det passande märket Baghera. De är rosa för att jag ska få en chans att bejaka min feminina sida och samtidigt visa andra att jag är väldigt flickig.

Nu har jag sagt mitt för idag, imorgon bär det av till sundsvall igen.

Jag ska träna vägmärken och spela den efetrlängtade omgången av Rumikub!

Också ska väl Bella pracka på mig diverse gamla kakor hon har i frysen..

men sånt är ju bara roligt..  tack och Adjö mina vänner. Och! på återseende.

GLÖM INTE ATT KOMMENTERA, jag behöver tips och ideer inför min nästa "foto session". Puss och tjingeling!

Dagen var, en solig sommar dag, en skolavslutnigsdag, jag gick i klass 1.

Eller rättare sagt, jag hade precis slutat klass ett.

Jag står på gatan där Kicki bodde när vi var små, ett stenkast från mitt dåvarande hem på Södra Vägen 16.

På bilden så ser ni mig snurra i min sol(kyckling)-gula klänning, man kan till och med skymta volangen på strumporna jag hade i mina spets-skor.

Givetvis har mamma envisats med att sätta upp mitt hår med ett vitt sidenband för att ge mig den rätta "top notch" looken.

Alltså, det är onekligen med tårar i ögonen som jag går igenom alla dessa nostalgi-bilder. Jag kunde inte haft roligare än vad jag haft ikväll. Och jag har bra mycket mer att ge. Men tills senare får ni tillgodohålla er med denna bild.

När jag var liten så fanns det några obligatoriska moment i mitt liv som jag var tvungen att genomlida.

Ett av dem var att "göra symaskinen", detta innebar att jag skulle trycka upp näsan så att det liknade ett gristryne och gnaga snabbt med tänderna. Som en symaskin. Det var min del i symaskinen, åskådarnas del var att skratta åt hur jag såg ut. Det fanns ju inget som verkligen hette symaskinen men när de sa att den skulle göras så visste jag hur det var dags att se ut.

För att komplettera denna bild med en som ligger lite mer i tiden så bifogar jag en till.

Jag har blivit skadad av alla år utav skratt åt min symaskin, nu när jag hör ordet symaskin så kan jag inte hejda mig själv.

Det är som ett kommando. En gammal hund sitter när de hör sitt, antingen för att de är vana eller för att det är det som uppskattas.

Idag är det onsdag, jag befinner mig i lilla polen.

Jag har övergett Sundsvall och Daniels lägenhet efter att själv blivit övergiven imorse. Känns skapligt kul. En säng som helt plötsligt vart oändligt stor, mystiskt.  Kanske känns det så för att jag sovit med en tjockis?

Dagen och kvällen stakar sig mot natt och den ser inte så jävla ljus ut.

För att inte avlida så har jag blandat lite av det bästa tillsammans med något av det sämsta.

Sour Cream & Onion chips tillsammans med Teoriboken till körkortet.

Nu får ni själva gissa vad som är dåligt och vad som är bra..........

Konstigt att det jag menade var bra (chipsen) är dåliga för hälsan. Haha.

Inget gott som inte har död med sig, eller vad är det man säger?

Jag tänkte jag skulle skriva ned dagens kost, allt för att motbevisa att jag är smal och bryr mig.

Frukost: Glasstårta som smakade gammalt. Och Cigg.

Mellanmål: Cigg.

Lunch: Två fullkorns mackor med ost och gurka, svartvinbärs te till det.

Och självklart Cigg!

Mellanmål: Kaffe och Morotskaka på Coffee House. Och Cigg.

Middag: 4 koppar Kaffe och Cigg med moster.

Kvällsfika (som alltid äts efter 20,00): Chips. Och Cigg.

Nu har jag inte tid med det här nå mer, jag måste sluta nynna på SÅJA SÅDEL och börja facebooka lite. :)

1a hugga in på dig!