Apor och hundar!? Ska de verkligen komma såhär bra överens? Eller är det bara jag och Oliver som gör det!?

Jag lägger upp bilden igen här nere i sitt rätta jag, det bevisar åter att jag liknar en apa i profil. Framifrån ser jag ut som en polack. Men vafan gör det liksom? Ikväll ska jag och Jennifer vara jätte fulla, hon kom nyss med en laddning från systemet, jag ska lägga hennes dryck på kylning sen ska jag slänga mig rakt i kaklet i duschen. Om exakt 4,5 timme så ska vi vara packade nere hos Cilla. Vi ska bowla och bli ännu fullare.. King de ju! :D haha.

Jag ska dokumetera hela kvällen, men det lär väl bli några förfest bilder, sen glömmer man bort att man faktiskt kan knäppa kort. Spännande.

Hörs snart! :) Ciao Bellas.

Christine, jag köpte den på Stadium. Jag vet inte om den fägen finns i år, svårt att tänka mig det faktiskt. Men seek and you shall find.

Lycka till!

Innan jag börjar med nästa nostalgibild så måste jag bara tacka för alla fina kommentarer, njurar som värker och obesvarade frågor!

Till dig AnnaKå så säger jag bara, allt för dina njurar, ett skratt förlänger livet ju! Till Jessica, klar som fan det var en medveten matchning! Jag är väl inte dum heller! Lill Madde, givetvis ska du uppmuntra vingmuttrarna på så sätt! Alla blir glad att höra sånt!

Såhär är det, Robert Pålsson, det är så han ska heta, om han inte bytt namn. Han ska vara född 86 tror jag, som ni ser så fick han njuta av mitt excellenta sällskap som ung. Av någon konstig anledning så är han numer puts väck, borta, mer eller mindre försvunnen.

 Vart tog han vägen?

Enligt rykten så ska han vara bosatt i Sundsvall, han är antingen sig lik eller totalt förändrad som mig. Det vore bara kul att se liksom. :)

Om någon stackare vet vem han är så hör av er. Han kanske har nightlife eller liknande? Lunar? Playahead?  Skunk?

Tillsammans på denna bilden så avnjuter vi varsitt torrt rån, jag kan tänka mig att hans tankegång är "Gud vilken snygg tjej".

Även här brilljerar man med sin outfit!

Retro hängselbyxor med hög midja, en färgglad tröja och en "out of bed" frisyr. Typ som att jag är helt opåverkad fast ändå medveten.

Och inte minst håller jag rånet som en äkta LADY, litet och nätt.

I bakgrunden skymtas även Sita, morbrors hund.

Detta var allt.

GLÖM EJ BORT ROBERT PÅLSSON, mamma heter Anki Svensson och pappan Mats Pålsson, vart tog han vägen liksom?

.. är fortsättningen på er väg mot att acceptera mig och mina jag.

Under mina äldre dagar så har jag utvecklat ett intresse för smink och att försöka se någorlunda snäll ut. De nyheter jag nu kan redovisa för er är att jag faktiskt, redan i låg ålder, utvecklade detta intresse som måste följt mig i mitt undermedvetna.

Egentligen så har jag alltid varit jävligt medveten men det känns så fåfängt att säga det så vi låtsas att jag alltid sett ut som den hill-billy jag är.

På bilden som följer ser ni mig med redan då markerade kindben, allt för att framhäva mitt vackra ansiktes form.

Röda läppar attraherar män, enligt biologiska forskare så liknas de med blygdläpparna. Och eftersom människan är konstruerande för att föröka sig så blir boysen sugna fast de kanske inte tycker att det är snyggt. Detta hade jag redan då i åtanke, allt för att få ligga senare i livet och bejaka min sexuella feminina sida.

Mina kristallblå ögon är välstrukna med kajal för att få den där intensiva blicken, den som nästan talar för sig själv. På den tiden så var blå mascara en dunderhit men jag visste att det bara skulle se tacky ut, eller ja, kanske mer kaka på kaka eftersom mina ögon redan var blå, så därför valde jag en svart mascara.

Håraccessoarer var överflödigt för mig eftersom mitt öra fungerade som diadem på den tiden, jag körde med det istället.

Givetvis har jag en äkta Disneytröja på mig och min moster sitter nöjd brevid mig, glad över att hon fick vara med på kortet.

Annars är jag så fotogenique att andra inte brukar synas på bilderna vi delar.

Förhoppningsvis kommer det mer gobitar, en annan dag.

... men ni andra kanske undrar varför jag är som jag vart.

Det ska jag nu berätta för er.

Jag var ung, väldigt ung, liten. Vi kan kalla mig ett barn. Min favorit barnvakt var min moster och hennes vännina Ekka. (JA! Det är de två som alltid är fullast på Bykrogen)

De lärde mig allt om livet redan när jag inte ens visste vad livet var.

Hur jag skulle få hår under armarna som roll-on kulorna skulle fastna i och allt annat mellan himmel och jord.

De har också berättat anekdoter från sina förhållanden och ligg. Inga detaljer förutom de vesäntliga, hur killar har skitit på sig m.m

Sånt är ju bara roligt.

Jag lägger ut en bild på min barvakt, tagen under samma period i mitt liv som min mamma förlitade sig på dem. Trusted them with my life liksom.

Det kommer en bild på min moster senare, med den kommer ni förstå varför jag ser ut som jag gör. Den här förklarar kanske en hel del annat?

Tack för att ni håller av mig kära vänner. Ni andra får ringa Erika Nilsson om ni vill klaga.

Tandborstning och året är 1992 kanske.

Spännande. Håret har vuxit ut en skvätt sedan AnnaMaria klippte av det totalt. "Hon toppade bra", runt hela jävla huvet ovanför öronen. Haha. Snygg man ska ha vart dårå.

Det är kul med nostalgibilder. Så fantastiskt roligt! :)

Jag har fler! ! !

Här är vi, bunda av evig kärlek till varandra. Vi har vuxit upp tillsammans, skrattat tillsammans, lekt tillsammans och givetvis bråkat tillsammans.

Joakim är min Lille man. Min älsta lillebror och mitt första syskon. Jag älskar honom mest av alla i hela världen och jag skulle ge mitt liv för honom när helst jag vart  tvungen.

När jag var 4år och Broschen just kommit till världen så fick jag frågan vad han skulle heta för något "det där lillesyskonet". "Jo", sa jag.

"Han ska heta Kalle Anka eller nått". Helt klart så visste jag att han skulle få namnet Joakim men eftersom jag och farsan alltid läste Kalle Anka & Co så var Joakim bara en sidekick i den tidningen och jag lade all kraft på Kalle.

Det finns tusen saker att berätta om Jocke, han är livrädd för att bli lämnad ensam men känner ändå ingen smärta. Han har slagit sig halvt ihjäl ett flertal tillfällen utan att ens säga Aj. Han kan äta 3 hästar utan att bli mätt och han memorerar de märkligaste sakerna.

Han är underbar min Bror. Den vackraste av alla individer och Jag Älskar Honom.

Året är troligen 1988, kanske 1989. Ni ser mig iförd en fräsch Musse Pigg tröja, Disney såklart, för mig fanns inget B, t ex Super Ted eller annat crap. Under den så bar jag en klämmig Pikét-tisha, mest troligt var det Lacoste, man kunde sin kvalla redan då serru!

Byxan ni ser har givetvis lodräta linjer för att få mina ben att se längre och slankare ut. Under dessa byxor bär jag en blöja av märket Blå-vit eftersom jag hellre la pengarna på kläder än hygien.

Sko-fetishen växte fram i tidig ålder, här har jag på mig ett par "springa-fort-skor" i det passande märket Baghera. De är rosa för att jag ska få en chans att bejaka min feminina sida och samtidigt visa andra att jag är väldigt flickig.

Nu har jag sagt mitt för idag, imorgon bär det av till sundsvall igen.

Jag ska träna vägmärken och spela den efetrlängtade omgången av Rumikub!

Också ska väl Bella pracka på mig diverse gamla kakor hon har i frysen..

men sånt är ju bara roligt..  tack och Adjö mina vänner. Och! på återseende.

GLÖM INTE ATT KOMMENTERA, jag behöver tips och ideer inför min nästa "foto session". Puss och tjingeling!