Hur kommer det sig att alla fördelar med att vara en söt tjej faller

tillbaka på en i den vackra skepnaden avundsjuka?

Det är ganska otroligt hur tjejer fungerar, istället för att uppmuntra

och bete sig som en underbar medmänniska så håller vi på och fjantar

oss och snackar så sjukt mycket skit!

Varför inte hjälpa istället för att stjälpa?

Jag kan inte rå för att jag är perfekt och inget annat än underbar, varför

kan inte de tjejer som beter sig som 14 år inse det?

Jag skulle vilja vara min vän om jag inte redan var det.

De som inte känner mig hatar mig, jag ser ingen annan anledning

än avundsjuka!

Det jag menar är att jag är så oerhört älskvärd, fantastisk och underbar!

Om ni inte vet vem jag är så tycker jag att ni ska hålla salt i handen när ni läser

det här, allt är skrivet med en gnutta ironi och självinsikt.

Jag älskar den jag är och skulle inte vilja vara någon annan!

Jag får mer sällan, näst intill aldrig ångest för saker jag gör eller inte borde gjort.

Jag ångrar saker och val jag gjort men man mår inte bättre av att fundera på saker man skulle kunna gjort annourlunda.

Folk kanske har invändningar om vem jag är eller hur jag borde vara men jag bryr mig så fruktansvärt lite om vad andra tycker, det är nog därför det känns så bra att vara jag.

OCH om de tycker att jag gjort fel, huvudsaken är vad jag tycker och hur jag mår av mina val.

Jag vet att jag sårat människor och att jag inte alltid har gjort rätt men det är ju som sagt inget jag kan göra något åt nu mer än att be om ursäkt, vilket jag tycker att jag gjort.

På mitt sätt, och det kanske inte alltid är bäst men jag har försökt.

Det är vad som är viktigt för mig och mitt välbefinnande.

Jag har underbara vänner och samlar bara på mig fler och fler, utan att vara någon annan än den jag är. Det bästa med mina närmsta vänner är att de är vänner från barnsben, de som känt mig hela livet, utan att vika av.

De som sett mina brister och upplevt mina felval, de som jag svikit genom mina val av vägar genom livet men som ändå stannat kvar och stöttat mig på sina egna sätt och så gott de har kunnat.

Jag är lite av en drama queen, händer det inget i mitt liv så ser jag till att det händer spännande saker, jag hittar inte på äventyr, äventyren hittar mig.

Bella har fått rädda mig från gävle och diverse andra ställen medan AnnaMaria har räddat mig från mig själv. Att få komma hem till glesbygden och bara vara sig själv är underbart, på ett konstigt sätt.

Jag älskar livet trots alla mina förluster.

Jag har förlorat kärleken, vänner och chansen att någonsin veta hur det är att vara riktigt lycklig. Jag är givetvis inte ensam om att ha en trasslig uppväxt och ett ännu värre liv men jag är lycklig och har aldrig klagat på saker som jag inte kan rå på.

Jag har förlorat de i min så kallade familj som jag älskat mest som också är de personer som jag behövt mest. Det kanske inte är försent att vinna dem tillbaka men jag är en svag och feg person som inte klarar av att öppna mitt hjärta och göra mig sårbar. Möjligeheten finnes att jag kanske inte varit en förlust för dessa och det skulle leda mig raka vägen ner i graven.

Den kärlek jag känner för de personer jag förlorat är den starkaste jag någonsin känt och det är därför den borde driva mig framåt och göra mig stark men den hämmar mig och det jag innerst inne vill.

Jag har förlorat en av mina närmsta vänner och minnet av honom brinner starkt som en Maj-eld, alla skratt och motgångar vi delat känns som igår fastän det gått år sedan han försvann.

Inget har varit sig likt, vårat gäng har delat upp sig och försvunnit iväg, vi har blivit äldre och bytt värderingar. Att halsa hembränt och lyssna på rave är inte längre aktuellt nu är jobb och en mogen öl på krogen det som gäller. Tiden sätter sina spår och vi varken ses eller pratar med varandra. En sak som jag med all säkerhet kan säga att vi har gemensamt är rysningarna som kryper efter ryggen när vi hör Evanescence låt My Immortal.

Jag saknar er mina vänner, de i livet och dem som lämnat oss.

Frid vare med er!

Kärlek, er Elin.

 

therese

3 april 2008 22:15

Tänkte ge dig en stor blöt puss, för att du e du :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

.. latsidan! Oj vad det hänt och inte hänt sedan sist. "Inte hänt" är kanske en tolkningsfråga också, med en negativ underton. Men ja, orka lalla på? Nepp! Vi tar ne som he kom tycke ja! Ingen brådska alls.. Jag är ju ung, ett tag till! hö...

  Hon känner vinden efter ryggraden, frosten biter och hon springer för att rädda sitt liv.   Hon vill inte veta, hon vill inte höra. Hon vill inte tro att det är sant. 1,5 år har känslan funnits för någon annan. Tjejen har ödslat sekunder,...

Jag kör en liten resume som alla andra också gjort i brist på annat.       1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?Japp! Jag köpte mig en alldeles egen lägenhet. :)2. Höll du några av dina nyårslöften?Njae, jag minns inte om jag gav...

Jaha, varför det undrar ni?   Jo, för att jag kammade hem ett nytt jobb idag. Klockrent! 1 plats fanns det så man kan säga att jag vann första pris! ;)     Just nu sitter jag hos mamma och poppar hennes spotify medan hon klipper klorna ...

  En fjäril här, en fjäril där, lite sömnbrist och positivitet har väl ingen dött av?   När du hör det här ljudet *pling* vet du att det är dags att vända blad.         *PLING* ...