En lady´s sex-bekännelser.

Jag har aldrig haft sex med någon som inte attraherat mitt sinne.

Jag har aldrig haft en one-night-stand som jag vet att jag aldrig

kommer träffa igen.

Jag har aldrig haft sex med någon som jag inte gillat på riktigt.

Jag har aldrig blivit dissad av en kille som jag haft sex med,

många gånger så har det runnit ut i sanden, jag har lessnat eller

liknande. Men jag har aldrig ignorerat en människa som jag haft sex

med. Jag har alltid vart ärlig emot alla.

Jag kan fortfarande prata med killar jag haft sex med, det är nog för att

jag inte har något emot dem. Kanske för att jag aldrig har sex med någon som jag skulle skämmas över att träffa på stan.

Eftersom vår relation inte var bara sex utan något mer så känner även de att de kan samtala, de gillar mig. Inte för sexet utan för att jag är jag.

De var aldrig kära om ens förälskade men de gillar mig.

Jag är en bra tjej, ingen vill såra mig. De är ärliga och när det övergår

till något annat än mys, sex och vänskap så kan både jag och de säga

stopp. Jag vet att de bryr sig om mig och jag visar även att jag tänker

på vissa av dem fortfarande även om vi av någon anledning inte har sex

längre.

Det är dehär killarna som aldrig skulle göra något för att såra mig på något sätt. De är de killar jag som litat på tillräckligt för att ha sex med dem.

Jag skulle aldrig utsätta mig för risken att bli sårad av någon jag lämnar ut mig själv till på det sättet. Sex ska vara en bra sak, inget man ska ångra efter det hänt.

Jag vill bara förtydliga att jag aldrig, aldrig någonsin känt såhär som jag gör nu. Jag känner mig som den äckligaste människan i hela världen.

Jag förstår inte hur man kan vara så feg att man inte kan stå för hur eller vad man känner eller inte känner. Varför det ska sitta så långt inne.

Det har vart intensivt och underbart, svinkul och jätte roligt men om saker inte förändras i min lilla skalle så kommer jag att för första gången hata en person som jag egentligen tycker om.

Jag är så långt borta, i mig själv och på kartan. I detta läget så känns milavståndet som det bästa som kunde finnas där.

Hade det inte vart för att mitt bästa ex bor där så hade jag skickat mjältbrand med posten till varenda adress i hela 031 området.

Haha, även fast jag är sjukt less så kan jag skratta åt allt, jag antar att det

är charmen med mig. Share no tears.

Jag minns inte ens när jag var ledsen sist, alltså på riktigt.

Så därför tänker jag inte vara det nu heller, jag får söka bekräftelse

på annat håll. Som att mitt ego behöver det.

Och det värsta är att jag gav bort honom första gången jag såg fanskapet.

Haha, sen vart jag full.

Nä nu får det vara slut på det här fjanteriet.

Tacka vet jag längdskidåkar-killar med bra mentalitet.

De som tycker om mig, dum & dummare och Lifehouse.

Det är favoriten det. Även att det var han som höll upp mig

när jag föll framför dessa jävla coverband-boys sist.

Är det ett omen? :D

Svinpackad på Styran, då var han där och höll om mig.

Mer "höll upp" men still, samma band, samma kille.

Samma fina Micke.

Nu ska jag rycka upp mig och fixa luggen sen ska jag gå till

La familia @ casa de Källrå. Det är där kärleken finns.

Break my heart hotell i Gävle var väl sådär.

Jag hade hellre blivit uppskuren i arslet som alla andra

istället för att fått hjärtproblem. Vafan hände med mental

hjärt och lung-räddning?

När fan ska de börja lära ut det till lättlurade pinsamma tjejer?

Jag skämms så mycket att jag knappt kan visa mig bland mina

vänner. Det är fan för dåligt. Jag har aldrig kännt mig så äcklig

som jag gjorde igår, idag är det snäppet bättre.

Nu ska jag slå av mobilen och slå på den inatt, kanske. På sin höjd.

Jag kan ju inte tänka klart. Ska lämna den hemma, minst.

Sen ska jag inte vara hemma en sekund för då kollar jag bara på

One Tree Hill och det går faktiskt inte nu.

Promenad ute är bättre än att promenera inne i basen.

Då blir man ju knäpp på riktigt.

This is it. Detta var allt jag fick med mig från min groupie Weekend.  Totalt jävla fantastiskt och helt jävla idiotiskt på samma gång.Hur är det möjligt. LEV LITE. Live a little. Gud vilket jävla genidrag att tro på något som är näst intill lika omöjligt som att gå på vatten.Ja jag blir inte brydd. Det är bara jag som gör sådana snygga moves.  Dum i jävla huvets jäntan, man är fan inte ens värd luft. Å vilken dålig människa man är, varför gör jag såhär emot mig själv? Som att jag inte visste att jag skulle känna såhär redan innan jag kom på den smarta ideén att faktiskt åka till Gävle. Tänk om jag bara kunde tycka att det var värt det?  Jag som aldrig får ångest, jag kan spy ner mig och kissa på mig och sedan springa omkring med det bland folk och knappt må dåligt över vad jag gjort dagen efter. Men nu, för kanske första gången har jag ångest över något som jag gjort.Något som jag skulle avstått för mitt eget välbefinnande.  Svag, vek, pecklig, dålig, lättpåverkad, värdelös.Noll karaktär. Allt som jag intalade mig att jag inte skulle känna kom ändå och knackade på själens bräckliga dörrar, helt väntat. Som naturens gång. Det bara vart så, även om jag älskat att älska för en stund så är det mer på låtsats. Det jobbiga är inte mitt tankesätt utan den tankegång som jag inte har en aning om. Det är allt jag inte vet som jag mår dålig av, det är inte som man säger "Det man inte vet mår man inte dåligt av", det är tvärtom! Men jag är inte ens säkert att jag vill veta, jag vill ingenting mer än att inte känna som jag gör.   Jason Mraz sa; Det är okej om du måste lämna mig men kom ihåg atttelefonlinjerna går åt båda hållen. Och om jag inte hör dig ringa så och inget annat händerså tror jag att dina klockor ringt och du har hittat någon annan.Det är okej, jag ska alltid minnas det du sa. ORKA.

Fyfan, jag säger då bara det ja!!!

Får nästan ont i magen. Hua.

A.Gentz, Jag och Maggan.

Här har vi de tre kvinnliga, snygga, händiga, sexiga, trevliga, snälla, söta, charmiga och totalt tveklöst underbara tjejerna i FAMILJEN.

Vi lever i Kollektivet på Källrå, det finns fler men inga fler av vårt kön. Då kanske ni kan lista ut med lillfingret hur mycket vi får ligga när vi utgör endast en 10ondel av vår kåta skara. AnnaMaria i bakgunden har fast ligg men jag och Maria Agent kör mer på lösnummer, vi kör lite snabba byten och sådär! Inget märkvärdigt men man kan säga att vi jobbar på accord..

Hon ska snart iväg till Australien, frågan är bara hur jag ska klara av ALLA killar utom Maggans sen liksom!? Helt jävla solokvist!

Det kommer sabba mina framgångar inom Groupie-världen. DET, det är fan för dåligt det. Jag ska ju hångla med rockstjärnor! Nej fyfan, man får lägga kollektivknullningen på hyllan ett tag sen, men inte riktigt än. 

Har ni vägarna förbi Casa Del Källrå så ring till AnnaMaria så ritar hon ett litet kryss i Bokningsboken. Kan bli kul, kan bli farligt eller helt jävla fantastiskt.

Det beror ju på vem du ska ligga med, och för er tjejer; JAG ÄR INTE OMÖJLIG.  

Nu är det tack och bock neger cock!

Ps, Maggans nummer är; 0738243054, det går bra att boka via SMS också!  

Haha, Porren lever inom industriyrket fortfarande.

I alla fall i Ljungaverk. Jag trodde knappt att det fanns sådana

fikarum som dessa längre. Jämnställdheten tar sig inte in i alla skrymsen och vrår, det är nästan så till och med jag vill hylla dessa pattar från 1987,1985 och 1989. Hurra för sexiga tjejer som inte hade råd med silisar på 80-talet.  

Lyckan är att jag har hittat igen min förlorade mobil, änligen kan jag ta ruttna mobil-bilder att blogga med. 1,3 känns inte alls dugligt när man jobbat på Nokia och bara haft bra kameror på lurarna.

Men tacka vet jag att det är en walkman mobil, I LOVE IT.

Ångest har jag för komvux och Gävle men det släpper väl det med hoppas jag.. :) Iaf det med Gävle. Du lever bara en gång och den gången är nu.

Man kan ju alltid tyna sig själv lite till för att sedan låta det rinna ut i sanden. 

Ä jag ville bara att folk ska veta att jag är tillbaka för att stanna, bloggen lever. 

Det var inte direkt den lättaste pennan jag använde, inte gjord på fjädern från en ängels vingar.

Den var tung som bly och jag känner att jag kanske gjort upp med djävulen.

Så gott som sålt min själ.

Jag skrev under komvux pappren. Så då är man officiellt fattig.. Student.

Jävla Gävle. Ska det vara så?

Jag vet inte, känns som jag har ett tungt beslut att fatta, om jag inte åker dit

så kommer jag ångra mig, åker jag dit så kommer jag troligen ångra mig.

Inte just då men kanske i framtiden.

 Jag måste ta hand om mig själv, fungera och leva. När hade jag tänkt ta den vägen genom livet liksom? Det är ungefär nu jag står vid korsningen "Bra eller Dåligt", förr skulle jag blundat, snurrat och gått men nu kan jag fan inte det. Det går inte, jag är inte gjord för distans. Så är det bara.

Jaha, här sitter man, knappt återhämtad.

Fortfarande skakis, med ett brutet/reält stukat finger och träningsvärk i mina bugg-armar. Lite skavsår runt munnen efter hånglet med gitarr/carlings killen Ola har jag också.

Vilken jävla kväll, fy fan. Strömsundsfolket var trevligt, flanell tjejer är bra grejer! Nu ska jag försöka ta mitt flanellskjorte-firande punkt för punkt. Det får duga eftersom klockslagen har jag inte så stor koll på.

Jag, Micke och Agent Gentz åkte (för tidigt eftersom jag var snorfull när klockan var sju) till Strömsund, efter några pisspauser och nån cider så var vi framme. 

Väl där så håller rockstjärnorna på att rigga sina grejor och en annan slog på charmen och satte sig och jäste i en soffa.

Efter ett tag så tog vi med oss en av boysen och käkade lite mat, en halv pizza och en cider stod på menyn. Jag var inte ett dugg hungrig men två bullar på statoil i Borgsjö blir ingen stabil grund för en helkväll.

Efter det så vart det till att gå tillbaka till hotellet och hoppa sönder sängarna. Filmbevis finnes att få. Vid sju så var jag och Maria fulla men ändå högg vi in på bacradi flarran vi hade i handväskan.

Efter några groggar så fick vi följa med Tommy på flanell-fest.

Väl på flanellfesten så fick vi världens goaste mottagande.

Nice som fan. Maria fick träffa fler skåningar och vi sjöng "Föööörst köper vi flingor, sen köper vi ost. Sen pantar vi flaskor sen köper vi lööööök. Gul lök, gul lök, åååååååååå vitlök!"  Efter det så var det dags för utdelningen av hedersflanellen! Flanell-duell kan man säga. Vi rookies fick svara sant eller falskt på flanell-fakta.

 Jag tog mig galant vidare till semin, eftersom det bara var att svara ja eller nej på utslagsfrågorna så var det inte så svår-artikulerat.

Semin bestod av att hitta en grankvist så fort som möjligt.

Barfota och pissfull skulle jag saxa över en häck i svintighta jeans.

Det gick ju som det gick, vrål ramla framlänges och landade på lillfingret.

Det gjorde skitont redan då men tävlingsmänniska som jag är så reste jag mig illa kvickt och började springa innan jag stog upp så jag side-steppade i kanske tre meter och ramlar igen.

La benen på ryggen och pös iväg, hörde jublet bakom mig, vart less då jag vände mig om och inte ens såg huset  jag skulle tillbaka till.

Som tur var så hängde det en flanellskjorta i flaggstången som jag kunde använda som riktmärke.

Kom tillbaka med skammen tätt intill och en skadad hand. Fortsatte supa, sjöng "Don´t stop me now " av Queen, kände mig som ny igen.

Micke kom med taxi en halvtimme innan vi skulle bege oss till folkan.

Vi började gå, greppade några kids i en bil som vi fick åka sista biten med.

Väl framme så stannar bilen, jag sitter kvar och surrar i vanlig ordning,

Maria lessnar och sliter ut mig ur bilen. Jag landar på rygg.

Synen för vakterna var denna "Pissfull tjej med ett stulet grogg-glas ligger som en skalbagge och tar sig inte upp, hon bär en svartrutig flanellskjorta."

Jaha. Då vart det till att byta flanellskjorta med Micke för att ens ta sig in på krogen. Det gjorde jag och sen bar det av. Dansade som en tok, lyckades omedvetet charma rockstjärnor och var allmänt FÖR full.

Buggade med Micke och vid halv 12 så klappade M. Agent igen butiken. Hon skulle spy sa hon. Okej tänkte jag och fortsatte dricka. Övergav Gentz på hotellrummet och vinglade ut på dansgolvet igen.

Efter fyra Breezer som jag absolut inte behövt dricka så skulle jag ut och röka. Då händer det, som en blixt från klar himmel. Jag spyr.

En stackars 17åring som försökt imponera på mig utanför tidigare följer efter mig bakom hörnet där jag skulle take care of it. "Elin stanna".. Mitt svar på tal kom direkt, "Är du dum i huvet, ser du inte att jag spyr?!"

"Jo, men jag plockade upp ciggen som du tappade", haha.

Jag tog ciggen, rökte den och försökte bättra på andedräkten. Det gick

som det gick. Sedan kom jag på att jag kunde ju inte gå omkring med spya på fin-flanellen så jag kom på iden att ta fönstervägen in på vårt rum.

Där var det, det lyste. Öppnar det redan lite öppnade fönstret för att ta mig in. OJSAN, det var inte vårt rum, där ligger en tant och en herre, oj förlåt!

Hittade vårt rum, tog mig in och tvättade mitt nylle, drack två klunkar vatten, tvättade mina händer som besatt och begav mig tillbaka till baren. Utan skjorta. Väl där så buggade jag och Micke lite till, jag drack mer och raggade upp en rockstjärna. Han övergav mig kanske 3 gånger under kvällen, kanske kände han att jag kexat eller så var han inte ett dugg intresserad..

Skam den som ger sig tänkte jag!

Det vart efterfest, vi rökte, bröt arm, drack äcklig jävla Mintuu och jag fick stordäng i låtsats poker. Sen skulle vi tillbaka till hotellet.

Hittade cyklar, Olas cykel var det punka på så han orkade inte cykla, men jag tog den bästa cykeln och  tog mig därmed fram. Jaha, fönster vägen igen. NEJMEEEEEEEEEEEEEEN, där låg Börje Falk, i min säng. KUL grej.

Vi gick in på hotellrummet, jag kunde en genväg, så vi tog den, bakom recceptionen, genom en liten hall och sen ut bakom typ bar-disken i rummet där banden spelat tidigare. Där drog vi ihop två alldeles för små soffor som vi kojsade i. Klockan pep som besatt varje hel och halvtimme och vid 8 så började jag prata i sömnen. Då sov jag.

Fast inte utan att jag fått fjortishångla lite.

Jag höll på att dö påväg hem dagen efter, Börjes andedräkt var förjävlig.

Hade den haft ett utseende så hade det vart fulast i hela världen. Gånger 2.

När vi kommit hem, jag och Gentz så la vi oss i Jimmys säng i familje-huset. Båda två somnade som stockar, en snabbis tänkte jag spy när jag kom på att jag druckit Mintuu. Jag klarade mig utan att spy. Skakade som en idiot och höll på att frysa ihjäl. Det var fan för dåligt.

Nu sitter haf här som en helt ny människa, jag har nästan glömt hur äcklig andedräkt Börje hade och tyvärr så saknar jag fjortishånglet. Även om hans rockmusche sticktes lite.

Flanell tjejer är riktiga grejer!