Här är jag, heter Elin, fyller 22år och är allmänt jävla pratglad.

Säger mycket men lite av värde.

Står i skrivande stund på bykrogen, i baren med laptopen under ölpumpen, kanske inte så safe men det ar typ bara där den fick plats.

Smart va?

Ä skit samma, jag har jobbat här nu i några dagar, ska jobba tills söndag.

Jag vet inte riktigt hur det känns men ag härdar ut. Har liksom inget att se fram emot mer än att få gå och lägga sig när man slutat.

Mitt M är ju snart påväg till sthlm och där ska han vara tills på söndag.

Det känns tufft men ja, han kommer ju tillbaka...

Sen är det vi som åker, han och jag! Fy fan va nice det ska bli...!

Foo fighters i all ära men HAN, M, å så underbar.

Hoppas på finväder och spritdrickning. Och framförallt pussar i överflöd på gatorna och i öltälten, gärna överallt...

 Han är bäst min kille, så lik mig att jag inte riktigt vet vad jag sa ta mig till. Vi är som samma, vi skrattar tillsammans mest hela tiden och det känns så viktigt för mig. Vi bråkar aldrig, eller jo, när vi är på fyllan men det går ju alltid över i händelsevis ömsesidig ånger/ångest.

Jag ångrar ingenting när det gäller den här saken som jag gett mig in i och om det ska vara såhär som det är nu så vill jag aldrig att det tar slut..

Förr i tiden så undrade jag "Om det är så här när man är kär när man är liten, hur blir det då när man blir kär när man är stor?"..

Jag vet inte än men jag blir större och större för varje dag och allt känns toppen, och inte är det min förtjänst!

Allt jag har att ge ger jag till dig, mentalt bejbi.