Idag är en sån där jobbig jävla panikdag.

En läskig känsla, det kryper i kroppen men ändå vet man inte om man har ork att röra på sig. Man blir förlamad fast man egentligen kan röra på sig.

Det är en extremt dålig dag idag. Jag sitter här som en jävla nöt, har just inga "måsten" idag och kan därmed göra vafan jag känner för men jag har inte en suck om vad jag vill. En känslolös dag.

Visst är det lite hemskt när de kommer, som att ingenting runt en spelar roll. Som att man skulle kunna dö utan att ta hänsyn till att folk runt i kring en skulle tycka/tänka och känna. En total likgiltighet infinner sig.

Jag sitter och skriver här, känner inte ens det jag skriver, kan skriva att jag vill skrika och hoppa men känner inte ens rycken i benen. Kan inte se det framför mig ens. Jag kan inte ens se mig själv gå ut och röka!

Gud, jag håller på att få ett ENORMT jävla bryt på en människa, alltså någon som jag känner redan nu att jag verkligen kommer måsta slå på käften. OCH ja - Det här är ett jävla hot!

Konstigt, nu känner jag något. Nu skriver jag att jag är förbannad och verkligen känner hur jag vill ÖSA ur mig alla aggressioner. På denna jävla idiot!

Kankse kommer det mer om detta, kanske släpper jag det, här och nu, (troligtvis inte ens nära) och försöker ha överseende med att idioten förmodligen kommer närvara hela jävla sommarjäveln. Extrema impulsryck att slå kommer i samband med dessa tankar.

HEJ!