Det fina med att julen är på ingång är att man inte behöver en ursäkt att dricka sig full på söndagarna.

Advent är ankommande och jag startar i tid. 4 söndagar framåt kan jag vara pissfull på glögg utan att någon misstycker ens lite.

Det fina är att det säljs billigt på bag in box, jag är ensam i min lägenhet och jobbar INGA tidiga måndagar.

Nu när jag ligger här ensam så kanske jag ska berätta hur det kommer sig att mitt liv ser ut som det gör. Just idag?

Varför jag känt som jag gjort, just idag.

Det är den här jävla magkänslan. Den som skriker "DET HÄR ÄR FEL".

Red alert, going down, red alert, going down!

Den där jävla magkänslan borde tagit i och sjungit ut för full hals för ett år sen, innan det var försent.

Den där förbannade magkänslan borde krämat på för 3 år sen, sagt åt mig att lära känna mig själv, må bra och inte få mig att luckras upp från insidan - innan det svarta tagit över det lilla ljus jag hade.

Jag har inget problem med andras fysiska aktiviteter men när det kommer till allt annat, jag går av.

Jag trodde att det var vad jag kunde erbjuda. Det andra.

Det som fattades. Den lilla biten, känslan.

Nu fattas inte den så nu kan jag panta mig själv och ge 50öringen till välgörande ändamål.

Hur sjuk i hela jävla huvet ska man behöva bli innan man blir frisk?

Jag skulle behöva dö och återuppstå som en ny människa.

Nu i juletid och jesu födelse och uppståndelse och hej och hå - hit och dit, kanske man ska gå till Jan "Solbrillan" From och höra hur allt det där går till, i praktiken.

Ska man bara spikas upp på ett kors och dö? Det där med stendörren till grottan känns så tungt, jag som inte ens tar stången i bänkpress..

Så här är det, om du måste ljuga lite så kan jag låta det vara sant.

Om du vill ut på äventyr, helt ensam, så väntar jag här..

När du fått nog så ska du veta att du passerat min gräns för länge sen.