Sitter just nu ( i peroidpausen) och grunnar över vad jag gjort för fel. Inte ens en jävla sketen aborre har jag dragit upp. Jag såg en men han väääägrade nappa.

Spiggen (ytterst liten fiskart som inte ens kan gapa över kroken) åt upp masken. Gäddan har jag inte sett röken av. Även fast vobblern ser så god ut att fiskmåsarna tillochmed är sugna på den.

Men ja: Ingen gädda än så länge. Solsken har jag fått och myggbett. I massor. Mari hade nått voo-doo-stift som man kunde kleta på och vips så slutade de klia och de försvann näst intill helt och hållet. Knepigt men effektivt! Tror dock inte att man kan kleta de där i hårbotten, annars hade det varit kanon..

Vi har det bra och äter götta hela tiden. Kompenserar detta genom att bränna kalorier till och från alla PERFEKTA och SUPERGIVANDE fiskeställen.

Det kommer mera, men inte idag.

Hej så länge!

Svaret är Niklas Erik Johan!

Jag svettas som en gris fast solen inte ens skiner.

Jag är extremt yr i skallen ocg har varken tid eller lust.

Nu ska vi snart åka ut till söråker och titta på marcus match, sen åker vi till tynderö, till marcus stuga och softar på.

Tänkte dra upp storgäddan i veckan.

Ibland glömmer jag bort att även jag är en person utan dig.

Jag förstår inte hur jag har kunnat gömma mig själv i lyckan?

Tvåsamheten är underbar, helt fantastisk men sen då?

Just nu är jag ingen förutom din, svag men ändå stark.

Jag älskar dig, du älskar mig men vem var det jag var nu igen?

Jag har blivit formad, motvilligt men ändå frivilligt.

Här ska hittas tillbaka till den tjejen du såg mig som för 1½ år sedan.

Jag ska hitta henne och visa det du glömt att jag var.

Visa vem du föll för, visa mig själv vem jag är. Vem jag vill vara.

Den tjejen som vann dig och ditt hjärta.

Jag älskar dig älskling.

Idag är en sån där jobbig jävla panikdag.

En läskig känsla, det kryper i kroppen men ändå vet man inte om man har ork att röra på sig. Man blir förlamad fast man egentligen kan röra på sig.

Det är en extremt dålig dag idag. Jag sitter här som en jävla nöt, har just inga "måsten" idag och kan därmed göra vafan jag känner för men jag har inte en suck om vad jag vill. En känslolös dag.

Visst är det lite hemskt när de kommer, som att ingenting runt en spelar roll. Som att man skulle kunna dö utan att ta hänsyn till att folk runt i kring en skulle tycka/tänka och känna. En total likgiltighet infinner sig.

Jag sitter och skriver här, känner inte ens det jag skriver, kan skriva att jag vill skrika och hoppa men känner inte ens rycken i benen. Kan inte se det framför mig ens. Jag kan inte ens se mig själv gå ut och röka!

Gud, jag håller på att få ett ENORMT jävla bryt på en människa, alltså någon som jag känner redan nu att jag verkligen kommer måsta slå på käften. OCH ja - Det här är ett jävla hot!

Konstigt, nu känner jag något. Nu skriver jag att jag är förbannad och verkligen känner hur jag vill ÖSA ur mig alla aggressioner. På denna jävla idiot!

Kankse kommer det mer om detta, kanske släpper jag det, här och nu, (troligtvis inte ens nära) och försöker ha överseende med att idioten förmodligen kommer närvara hela jävla sommarjäveln. Extrema impulsryck att slå kommer i samband med dessa tankar.

HEJ!

Nu var det ett tag sedan sist, känns inte som jag sviker er så enormt ändå, jag är ju ute och visar att jag lever istället för att skriva att jag gör det här.

Vad har hänt sedan sist nu då?

Så mycket att det kommer bli tight att få ner allt här, jag lär ju glömma minst hälften! Minst!

Jag har;

- Spelat kubb i gissjö.

- Ätit Pizza 4 ggr på 4 dagar förra veckan.

- Hängt med F, M, K o T på byn. Det har varit nice.

- Jobbat och Jobbat.

- Förra helgen var jag på Oscar.

- Ätit Sushi.

Men herre gud, jag kommer inte på vad jag gjort och inte.

Men denna veckan som varit så har jag jobbat, hela långa veckan.

Mormor har fyllt år, på samma dag som min gamla flamma från högstadiet.

Jag har försökt sett The Grudge 3 tre kvällar och misslyckats.

Jag har sett Snövit i elljusspåret!

I helgen har det inte hänt så mycket och det är jag glad för.

I fredags jobbade jag till 14, sen hängde jag med K hos Liset en timme innan tåget til stan gick. Väl där hann jag inte mer än byta strumpor och skor så skulle jag åka ut till Janne o Mari som bjuppade på fredagssällskap och middag eftersom Marcus var på p-party.

Vid 23 så åkte jag och Mari ut till Bergeforsen och hjälpte nötterna att städa lokalen.  Jag skjutsade hem henne, plockade upp Malin o Jenny för de skulle åka med in till stan.

Lade mig och skulle försöka se 50 first dates men ja, somnade väl på två röda som alla andra kvällar den här veckan. (Har fått kämpa för att hålla mig vaken längre än till 22.)

Igår tog vi det lilla lugna hela dagen, såg fotbollen på kvällskvisten och åt lite varma mackor. Det var mumma och mysigt.

Idag är Mackan och städar med forbollslaget, jag har gett mig på de 2 första avsnitten av Grey´s. =) Hör och HÄPNA!

Vi ska väl inte göra allt för mycket idag heller, Marcus lyckas konstigt nog tvätta OCH vara i birsta på samma gång, vet inte hur han klarar det men ja, det går tydligen!? =P

Imorgon har pojkan match, vet ännu inte vilka de spelar mot men den ska man väl se. Jag tror den här veckan kommer gå i rasande takt, eller jag hoppas det för på torsdag är det Malins student och på fredag ska jag jobba. =) Jag gillar verkligen att vara på B.Byn, märks det?

Det är ungefär VÄRLDENS bästa personal där. (I snitt.)

Näe, nu har jag skrivit lite. Och ja, jag vet att Tei har fyllt år, tro inte att jag missat det! ;)

Vi hörs av i framtiden.

... olyckan inte drabbar en själv.

Styrkan människan besitter är enorm.

Det är en lång väg att gå, krokig och ond att färdas på men lyckan kommer att ta små steg och möta er på vägen, även om den för stunden känns evigt försvunnen.

Håll ut, det kommer en morgondag även om stunden och sorgen ni lever i känns oändlig. Känslan som infinner sig när man förlorat någon nära är ryslig och skrämmande, så verklig att den går att ta på. Man mår illa och vet inte vad man ska göra, man vill springa och springa men är ändå som förlamad.

Det går inte för en sekund att komma ifrån den fruktansvärda verkligheten och ingenting hjälper. Man vill sträcka ut en hand, insupa all hjälpsamhet, dela med sig av sina tunga känslor men orkar inte.

Man tänker, om det inte var så.. om jag hade gjort så... om jag hade sagt det just då.. om jag bara hade... Fustrationen blir ett facit att rätta sina känslor efter, det man kände, den lycka man uppleft dagarna, månaderna och åren innan olyckan är framme är som bortblåst. Man funderar på om man varit lycklig innan, om man över huvudtaget någonsin kännt något.

Nu när jag vet, när jag gått igenom detta, sett den äckliga orättvisan ta ut sin rätt på en av de mina så vet jag att trycket som får hjärtat att vilja brista lättar. De positiva känslorna som lyst med total frånvaro kommer sakta men säkert komma tillbaka även om det känns hopplöst.

Fustrationen infinner sig såklart när jag tänker på min förlust, jag vill skrika, slå, klösa och springa.

Jag känner hur det kryper i mig och jag vill bete mig som en bortskämd barnunge som inte få leksaker på befallning. Lägga mig ner och sparka i golvet och gråta av ilska i ren panik. Det lever jag med.

Jag lever med det, jag lever och det är viljan att leva som kommer få tiden att gå, sakta men säkert läker såren. Inte helt men så pass att man klarar av att finnas. Man fungerar, lever, skrattar och glädjs.

Jag mår bra, jag älskar mitt liv, saker kan förändras - såklart till det bättre men tiden får utvisa vad som komma skall. Under tiden tänker jag njuta.

Imorgon är en annan dag.

... ett stort faktum. Jag måste blogga!

Sitter i vackra Gissjö  nu, casa de Fröberg, och får höra att man är en dålig bloggare! Sånt skit tänker jag inte stå ut med, här ska bloggas!

Malin, Therese Hj, Fia och K sitter som 4 nötter utanför en påse och glor på Greys (som tydligen ska vara svinbra) medan jag sitter här som en annan datanörd.

Dagen har kantats av otaliga stunder om trauman på byn, små oskuldsfulla barn som inte ser andra utvägar än att lämna jordelivet, yngre vuxna som väljer (?) att lämna omgivningen och letas för fullt i ren förtvivlan och andra saker som är tunga och hänger över byn. Visst är det otroligt hur saker kan förändras så fort? Människan har endast makt över sig själv och ingen annan. 

Det är hemskt att säga men det verkar vara sanningen; Misery lover Company. 

Mellan alla tunga tankar har det också funnits stunder av ljus och glädje. Jag har bland annat träffat AK, Kicken och Neo, inklusive hans bullmormor. Det var trevligt och mysigt. Sen har jag hunnit med att dela med mig av alla mina serier till Kicki och efter det ätit veckans andra pizza (3dje om man räknar med Billyspizzan jag åt till lunch i måndags) vilket egentligen är för dåligt. 

Just nu är jag där mitt inlägg började. Anar att det är dags att runda av för nu, snart är det ju reklampaus i Greys och då måste man vara tillgänglig för skitsnacket i 5 minuter som kanal5 tillåter. Snålt kan man tycka, men ändå - man tar det man får.

Saknar Marcus gör jag också, som alltid när vi är ifrån varann. Undrar om han saknar mig nu när han ligger och spelar fifa.. ;P

Hej så länge!

Spotify this: TrueBlood theme.

.. så ska jag fota lite från denna dag, annars får ni nöja er med en upptadering ikväll med bilder från igår och en och annan idolbild på Viking. =) Men som sagt, det komer ikväll isf.

Nu ska jag shapa upp mig och bege mig ut till Timrå och njuta av god mat, fint väder, härligt sällskap och slutligen lite fotboll.

Hej så länge!

Ps, dagens låttips: Kings of Leon - Use Somebody. Hua va bra!