... olyckan inte drabbar en själv.

Styrkan människan besitter är enorm.

Det är en lång väg att gå, krokig och ond att färdas på men lyckan kommer att ta små steg och möta er på vägen, även om den för stunden känns evigt försvunnen.

Håll ut, det kommer en morgondag även om stunden och sorgen ni lever i känns oändlig. Känslan som infinner sig när man förlorat någon nära är ryslig och skrämmande, så verklig att den går att ta på. Man mår illa och vet inte vad man ska göra, man vill springa och springa men är ändå som förlamad.

Det går inte för en sekund att komma ifrån den fruktansvärda verkligheten och ingenting hjälper. Man vill sträcka ut en hand, insupa all hjälpsamhet, dela med sig av sina tunga känslor men orkar inte.

Man tänker, om det inte var så.. om jag hade gjort så... om jag hade sagt det just då.. om jag bara hade... Fustrationen blir ett facit att rätta sina känslor efter, det man kände, den lycka man uppleft dagarna, månaderna och åren innan olyckan är framme är som bortblåst. Man funderar på om man varit lycklig innan, om man över huvudtaget någonsin kännt något.

Nu när jag vet, när jag gått igenom detta, sett den äckliga orättvisan ta ut sin rätt på en av de mina så vet jag att trycket som får hjärtat att vilja brista lättar. De positiva känslorna som lyst med total frånvaro kommer sakta men säkert komma tillbaka även om det känns hopplöst.

Fustrationen infinner sig såklart när jag tänker på min förlust, jag vill skrika, slå, klösa och springa.

Jag känner hur det kryper i mig och jag vill bete mig som en bortskämd barnunge som inte få leksaker på befallning. Lägga mig ner och sparka i golvet och gråta av ilska i ren panik. Det lever jag med.

Jag lever med det, jag lever och det är viljan att leva som kommer få tiden att gå, sakta men säkert läker såren. Inte helt men så pass att man klarar av att finnas. Man fungerar, lever, skrattar och glädjs.

Jag mår bra, jag älskar mitt liv, saker kan förändras - såklart till det bättre men tiden får utvisa vad som komma skall. Under tiden tänker jag njuta.

Imorgon är en annan dag.

 

ellinor

28 maj 2009 13:14

Du är så klok!
Ditt skrivande är enastående, sluta aldrig!

Stor kram!

 

Lina

28 maj 2009 22:07

Men hej stumpan! Vad roligt att höra från dig! Ja det var ju dumt. :P Jag har faktiskt kikat in på din någon gång ibland men jag är så dålig på att kommentera! Det hade varit grymt kul om du kom ner! Do it! Ta någon billig sista minuten bara! :) Hade varit grymt, och sjuuukt kul att se dig! Som det ser ut så kommer jag hem 21/6 - 4/7, så tråkigt att jag missar Cillas bebis men jag får se den senare istället när den har växt till sig lite! Jag lovar att vara rädd om mig ;) Ta hand om dig du med! Puss och Kram!

http://linapinas.blogg.se

 

Sara

31 maj 2009 21:45

Bra skrivet :)

http://www.sarasliv.bloggagratis.se

 

Bella

4 juni 2009 12:21

Det är dags att skriva massa nya roliga inlägg nu. Du får inte vara tyst såhär länge.
Ses vi snart?
Puss

http://bellasliv.blogg,se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

.. latsidan! Oj vad det hänt och inte hänt sedan sist. "Inte hänt" är kanske en tolkningsfråga också, med en negativ underton. Men ja, orka lalla på? Nepp! Vi tar ne som he kom tycke ja! Ingen brådska alls.. Jag är ju ung, ett tag till! hö...

  Hon känner vinden efter ryggraden, frosten biter och hon springer för att rädda sitt liv.   Hon vill inte veta, hon vill inte höra. Hon vill inte tro att det är sant. 1,5 år har känslan funnits för någon annan. Tjejen har ödslat sekunder,...

Jag kör en liten resume som alla andra också gjort i brist på annat.       1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?Japp! Jag köpte mig en alldeles egen lägenhet. :)2. Höll du några av dina nyårslöften?Njae, jag minns inte om jag gav...

Jaha, varför det undrar ni?   Jo, för att jag kammade hem ett nytt jobb idag. Klockrent! 1 plats fanns det så man kan säga att jag vann första pris! ;)     Just nu sitter jag hos mamma och poppar hennes spotify medan hon klipper klorna ...

  En fjäril här, en fjäril där, lite sömnbrist och positivitet har väl ingen dött av?   När du hör det här ljudet *pling* vet du att det är dags att vända blad.         *PLING* ...