Bättre ful i mun än ful i ansiktet.
Skönheten kommer inifrån.

Jag är näst intill ställd, min bror och hans styrka gör mighelt förvånad.
Jag är så imponerad av att han håller på att växa ikapp mig.
Inte bara på längden utan också mentalt.
Han kommer att göra något som inte jag klarade av i hans ålder.
Han kommer överträffa mig, åter igen. Detta är inte ens nära
på första gången det inträffar.
Han har det största hjärtat, Min Bror.
Han vet att jag finns för honom och det är det som känns
viktigast för mig. Att han varje dag känner att han kan ringa
till mig varje gång någon är elak mot honom.
Han vet att han kan berätta hemligheter för mig och jag säger
inget.

Han litar på mig och han litar på att jag alltid finns där.
Han är den vackraste av skapelser och så duktig och smart.
Det enda som skrämmer mig är den stunden när tiden

ska komma ikapp honom.
Jag hoppas att det aldrig händer på ett sätt, men samtidigt så vill
min fria person säga att jag kan inte vänta tills han blir vuxen.
Min lillebror, med ett så vackert inre att änglarna gråter.

Nu måste jag även få skriva av mig.
Jag blir så innihelvete förbannad att jag skulle kunna skaffa mig en
AK47a och peppra sönder varenda jävel på Bobergsgymnasiet.
Vilka jävla idioter det finns.

På hemsidan så uppges informationen att de är en liten skola och
därför får lärare större uppfattning om individerna som även är elever.
De uppger att det är mottot; Noll tolerans mot mobbning.
Men jämnställdhet vet det fan inget om! Vilka jävla spån är det som sitter
och tänker ut lösningar till uppkommande problem runt särskolan där!?
Det finns ju extra hjälp för de elever som inte klarar att sköta skolan för
att de är "omotiverade", de kan vara barn som hamnat snett, trampat i klaveret eller bara är lessa. Hur som helst. De vill inte gå i skolan så de får
sysselsätta sig med annat som lärare och kommun samordnar med skolan.
Det kan vara "praktik" 3 dagar i veckan eller så.
För de barnen som inte hör hemma i den "skoltrötta" kategorin, de som vill lära men inte får möjligheten för att de har speciella behov finns ingen anpassad studiegång. Är de friska människorna viktigare än de karaktäristiska?
Varför satsas det inget på att ta hand om de personer som inte kan "plockas upp",de som inte frivilligt har valt att skita i skolan?

Varför kan inte rektorn och hans tydligt inkompetenta personal ta tag i sig själva och erkänna sina brister lite snabbt för att sedan kunna åtgärda dem ännu snabbare?

Föder du en dotter med downs syndrom så har er familj ingen framtid i Ånge kommun.
Det finns inte resurser som kan hjälpa ert barn att utvecklas.
Men det finns elaka barn som ingen stoppar, det kanske ger henne lite skinn på näsan att dag ut och dag in bli retad och kallad för saker hon inte är.

Mina tankar om detta hjälper mig att se till att varje steg mot förändring sker i rätt riktning.

Ny byter vi ordspråk; I skymningen är alla katter grå.