... ett stort faktum. Jag måste blogga!

Sitter i vackra Gissjö  nu, casa de Fröberg, och får höra att man är en dålig bloggare! Sånt skit tänker jag inte stå ut med, här ska bloggas!

Malin, Therese Hj, Fia och K sitter som 4 nötter utanför en påse och glor på Greys (som tydligen ska vara svinbra) medan jag sitter här som en annan datanörd.

Dagen har kantats av otaliga stunder om trauman på byn, små oskuldsfulla barn som inte ser andra utvägar än att lämna jordelivet, yngre vuxna som väljer (?) att lämna omgivningen och letas för fullt i ren förtvivlan och andra saker som är tunga och hänger över byn. Visst är det otroligt hur saker kan förändras så fort? Människan har endast makt över sig själv och ingen annan. 

Det är hemskt att säga men det verkar vara sanningen; Misery lover Company. 

Mellan alla tunga tankar har det också funnits stunder av ljus och glädje. Jag har bland annat träffat AK, Kicken och Neo, inklusive hans bullmormor. Det var trevligt och mysigt. Sen har jag hunnit med att dela med mig av alla mina serier till Kicki och efter det ätit veckans andra pizza (3dje om man räknar med Billyspizzan jag åt till lunch i måndags) vilket egentligen är för dåligt. 

Just nu är jag där mitt inlägg började. Anar att det är dags att runda av för nu, snart är det ju reklampaus i Greys och då måste man vara tillgänglig för skitsnacket i 5 minuter som kanal5 tillåter. Snålt kan man tycka, men ändå - man tar det man får.

Saknar Marcus gör jag också, som alltid när vi är ifrån varann. Undrar om han saknar mig nu när han ligger och spelar fifa.. ;P

Hej så länge!

Spotify this: TrueBlood theme.