... olyckan inte drabbar en själv.

Styrkan människan besitter är enorm.

Det är en lång väg att gå, krokig och ond att färdas på men lyckan kommer att ta små steg och möta er på vägen, även om den för stunden känns evigt försvunnen.

Håll ut, det kommer en morgondag även om stunden och sorgen ni lever i känns oändlig. Känslan som infinner sig när man förlorat någon nära är ryslig och skrämmande, så verklig att den går att ta på. Man mår illa och vet inte vad man ska göra, man vill springa och springa men är ändå som förlamad.

Det går inte för en sekund att komma ifrån den fruktansvärda verkligheten och ingenting hjälper. Man vill sträcka ut en hand, insupa all hjälpsamhet, dela med sig av sina tunga känslor men orkar inte.

Man tänker, om det inte var så.. om jag hade gjort så... om jag hade sagt det just då.. om jag bara hade... Fustrationen blir ett facit att rätta sina känslor efter, det man kände, den lycka man uppleft dagarna, månaderna och åren innan olyckan är framme är som bortblåst. Man funderar på om man varit lycklig innan, om man över huvudtaget någonsin kännt något.

Nu när jag vet, när jag gått igenom detta, sett den äckliga orättvisan ta ut sin rätt på en av de mina så vet jag att trycket som får hjärtat att vilja brista lättar. De positiva känslorna som lyst med total frånvaro kommer sakta men säkert komma tillbaka även om det känns hopplöst.

Fustrationen infinner sig såklart när jag tänker på min förlust, jag vill skrika, slå, klösa och springa.

Jag känner hur det kryper i mig och jag vill bete mig som en bortskämd barnunge som inte få leksaker på befallning. Lägga mig ner och sparka i golvet och gråta av ilska i ren panik. Det lever jag med.

Jag lever med det, jag lever och det är viljan att leva som kommer få tiden att gå, sakta men säkert läker såren. Inte helt men så pass att man klarar av att finnas. Man fungerar, lever, skrattar och glädjs.

Jag mår bra, jag älskar mitt liv, saker kan förändras - såklart till det bättre men tiden får utvisa vad som komma skall. Under tiden tänker jag njuta.

Imorgon är en annan dag.