man vet ändå aldrig vad som kommer att hända senare i livet.

Hur många steg man än tar i rätt riktning så blir det ändå alltid så att man

tycker att man ska ta den smarta genvägen. Och när man väl tar den så hamnar man sist i ledet bland de som söker efter total lycka och själslig fullkommlighet.

Jag har fått nys om att någon facineras av mitt sätt att skriva, någon som

inte känner annat än ren avsky för vem jag är och hur jag beter mig.

Roligt att man är beroendeframkallande, att folk stör sig så mycket att de måste veta vad jag gör och vad jag tycker och tänker.

Sånt älskar man ju, det känns som en liten vinst!

Denna någon som inte klarar av att dela vänner med mig, denna någon som grinade över att folk överhuvudtaget pratade med mig...

Vad sitter det i liksom?

Hälsning till dig lilla fröken.

Det är fan valfritt. Lika fantastiskt med bägge.

men eftersom jag är oskuld så tar jag förgivet att det är det sistnämda.

I love it!