Att fela är mänskligt, att förlåta är gudomligt.

Den tarsiga klockan ger någon sorts välmående, den hjälper mig att sova på natten. Den kanske kan stoppa morgondagen från att stjäla all min tid.

Jag finns här, väntar fortfarande även fast jag har mina tvivel.

Jag är skadad som mildast men det hade du väl redan listat ut?

De trasiga låsen var en varning, du tog dig in i mitt huvud.

Jag försökte verkligen mitt bästa att hålla dig utanför men ändå

är jag som en öppen bok.

Jag ser dig som en refektion på insidan av mina ögonlock, mina

ögon letar efter mening och de letar efter liv.

Jag väntar här dag efter dag bara för att se vad du erbjuder mig,

jag hänger kvar vid orden du sa.

Du sa att allt skulle bli okej, att allt skulle bli bra.

Lamporna efter vägen har slocknat och lämnat mig ensam,

jag kanske är vilse nu men det betyder inte att jag glömt vägen hem.

Jag går sönder, jag andas knappt.

Med ett trasigt hjärta som fortfarande slår,

det gör ont men det läker.

I ditt namn finner jag mening så jag stannar kvar.

man vet ändå aldrig vad som kommer att hända senare i livet.

Hur många steg man än tar i rätt riktning så blir det ändå alltid så att man

tycker att man ska ta den smarta genvägen. Och när man väl tar den så hamnar man sist i ledet bland de som söker efter total lycka och själslig fullkommlighet.

Jag har fått nys om att någon facineras av mitt sätt att skriva, någon som

inte känner annat än ren avsky för vem jag är och hur jag beter mig.

Roligt att man är beroendeframkallande, att folk stör sig så mycket att de måste veta vad jag gör och vad jag tycker och tänker.

Sånt älskar man ju, det känns som en liten vinst!

Denna någon som inte klarar av att dela vänner med mig, denna någon som grinade över att folk överhuvudtaget pratade med mig...

Vad sitter det i liksom?

Hälsning till dig lilla fröken.

Det är fan valfritt. Lika fantastiskt med bägge.

men eftersom jag är oskuld så tar jag förgivet att det är det sistnämda.

I love it!