Detta är publicerat på min Nightlife Blogg 2007 - 01 - 29.

 Jag kände ett stort och omättligt tvång att skriva det igen så AnnaK får uppleva det igen, underbara humor!!

Här kommer det!

Han frågar; ”Kan du inte sjunga lite för mig?”
Jag svarar; ”Jo okej, förställ dig Du och jag i fören på en båt, solen håller precis på att gå ner och himlen är färgad vackert rosa. Vinden blåser lätt i mitt hår och du står tätt intill mig och känner hur vinden skickar min ljuva doft vidare till dig. Helt plötsligt börjar det dugga och ditt hår blir ännu mer vatten kammat, och vi börjar frysa. Du för din hand mot bröstfickan och tar upp en John Silver utan filter och nu slår regnet ner så hårt att det känns som spikar mot våra redan genomblöta kroppar. Du för sakta cigaretten mot dina läppar och den hänger ur din mungipa genomblöt med samma form som ett nedåt vänt C och försöker tända den med din kromade Zippo tändare. Du hackar fram ”det är slut på gas i tändaren” och jag svarar ”spring igång den då?” och du börjar lubba runt på däck. Det är snorhalt på trägolvet eftersom det fortfarande spöregnar men jag uppmuntrar dig med en ”high five2 varje gång du passerar mig framme i fören”.. Nu sätter jag igång och sjunger, ”Neeear, Faaaaar, Where eeeeeveeeer you aaaare, I believe that the heart must go ooooon and ooooon”… Haha, men fy fan va kul.
Jag och AnnaKarin satt och pysslade ihop en riktigt vacker scen som man kan föreställa sig innan jag sätter igång och sjunger ”My heart will go on”.. Jag orkar inte ens tänka på det för jag skrattar i min ensamhet vilket känns ganska fånigt.

Ingen spegel i världen är nog rättvis din skönhet.

Aiit, här är man, nöjdare än någonsin!

Skriver från Birsta City medan Kicki och Katarina springer runt och gör av med pengar så har jag lagt 30 spänn på ett speciellt skum från Panduro, 59 spänn på en mössa, som gör att jag slipper lägga 1000 spänn på mitt hår, 12 kronor på en kopp kaffe från charm och 25 spänn för att få sitta här och dela med mig av mitt liv medan jag snusar och dricker mitt varma kaffe.

Jag tänkte berätta om helgen. Den som var...

Jag åkte ner till Sundsvall för att möta upp Levi, vi skulle sjunga.

Det gjorde vi också. Allt gick bra på Nackstavägen 42 B.

Efter 5 cider och en halv pizza så tog jag taxi till Granlo och Cilla.

Väldär så sänkte jag resterande alkoholhaltiga dryck som jag tidigare införskaffat på glasbanken, visade min totala talanglöshet på en dansmatta och smsade med M´s kompis eftersom han var helt oförmögen att skriva själv. M var full och elak.

Vid elvatiden så åkte vi Taxi in till stan, Daltons vart det.

Gissa vem som sjöng Kareoke, JA exakt, jag gjorde det.

Det var kul, som alltid, Dallan var uppdaterad och fräschare än jag minns!

Klockan ett så begav vi oss, smått jätterunda under fötterna ner till mitt andra hem, Olearys.

Där inne möter mitt öga mina just då, två bästa killar.

M och Engan!

M sa att han älskade mig, sen sa han att jag var äcklig, sen var jag underbar och super snygg sen vart jag konstig och till sist så hånglade han med en annan tjej på dansgolvet.

Fråga mig hur nöjd jag var när jag sa att jag skulle gå ifrån honom men han höll fast mig och inte lät mig gå?

Fråga mig igen hur nöjd jag var när jag vart lämnad ensam på statoil för att jag hånglat med ett av mina ex kompisar!? (Som jag för övrigt absolut inte gjorde)

Fråga mig hur nöjd jag var när jag vart tvungen att slänga min korv för att jag inte kunde äta och grina samtidigt?

Fråga mig hur nöjd jag var dagen efter när jag tvingade M att följa med ner på stan som kompensation över hur han betett sig dagen innan?

Fråga mig hur nöjd jag var när jag såg hur dåligt samvete han hade?

Jag är nöjd och glad över att allt detta hände i fredags, vi kan säga att det som M hade innestånde hos mig är puts väck! Det finns inte en minimal chans att jag borde ha dåligt samvete över det jag gjorde eller hur jag betedde mig mot honom förra helgen! :) Tjohooo, what goes around comes around!

Nu är vi iallafall nollställda, vi kan vara snälla mot varandra eller så kan jag se det så som att det är min tur att svina till helgen!

Jag vet inte hur jag ska göra, har inte riktigt bestämt mig... ;)

Det är fest till helgen, hur jobbigt det än känns.

Men fan i hela jävla helvete så kul vi ska ha! :)

Very Important People´s LOVE Party!

Jag är så nöjd, det kommer farliga erkännanden hipp som happ i mitt liv, inte från mig.

Jag sa ju det, du var aldrig min förlust och nu känner du att jag kanske hade lite rätt va? Skönt för mig, tråkigt för dig!

Kära kvällsblogg...

Jag befinner mig i stan, är i skrivande stund hos Cilla och Roger och de vill att jag ska steppa på dansmatta. Jag är inte i rätt tillstånd för att göra det.

Jag är alkoholiserad och jävligt dålig på att kordinera mina fötter.

Jag har tidigare befunnit mig hos Levi och sjungit, vi är så duktiga så!

Nu snart så ska vi väl bege oss av för en krogrunda..

Jag vet inte vad som komma skall men dte ska bli spännande!

Herrå!

Om du inte blivit bjuden är det ingen idé att du kommer, så enkelt är det.

Hur kommer det sig att alla fördelar med att vara en söt tjej faller

tillbaka på en i den vackra skepnaden avundsjuka?

Det är ganska otroligt hur tjejer fungerar, istället för att uppmuntra

och bete sig som en underbar medmänniska så håller vi på och fjantar

oss och snackar så sjukt mycket skit!

Varför inte hjälpa istället för att stjälpa?

Jag kan inte rå för att jag är perfekt och inget annat än underbar, varför

kan inte de tjejer som beter sig som 14 år inse det?

Jag skulle vilja vara min vän om jag inte redan var det.

De som inte känner mig hatar mig, jag ser ingen annan anledning

än avundsjuka!

Det jag menar är att jag är så oerhört älskvärd, fantastisk och underbar!

Om ni inte vet vem jag är så tycker jag att ni ska hålla salt i handen när ni läser

det här, allt är skrivet med en gnutta ironi och självinsikt.

Jag älskar den jag är och skulle inte vilja vara någon annan!

Jag får mer sällan, näst intill aldrig ångest för saker jag gör eller inte borde gjort.

Jag ångrar saker och val jag gjort men man mår inte bättre av att fundera på saker man skulle kunna gjort annourlunda.

Folk kanske har invändningar om vem jag är eller hur jag borde vara men jag bryr mig så fruktansvärt lite om vad andra tycker, det är nog därför det känns så bra att vara jag.

OCH om de tycker att jag gjort fel, huvudsaken är vad jag tycker och hur jag mår av mina val.

Jag vet att jag sårat människor och att jag inte alltid har gjort rätt men det är ju som sagt inget jag kan göra något åt nu mer än att be om ursäkt, vilket jag tycker att jag gjort.

På mitt sätt, och det kanske inte alltid är bäst men jag har försökt.

Det är vad som är viktigt för mig och mitt välbefinnande.

Jag har underbara vänner och samlar bara på mig fler och fler, utan att vara någon annan än den jag är. Det bästa med mina närmsta vänner är att de är vänner från barnsben, de som känt mig hela livet, utan att vika av.

De som sett mina brister och upplevt mina felval, de som jag svikit genom mina val av vägar genom livet men som ändå stannat kvar och stöttat mig på sina egna sätt och så gott de har kunnat.

Jag är lite av en drama queen, händer det inget i mitt liv så ser jag till att det händer spännande saker, jag hittar inte på äventyr, äventyren hittar mig.

Bella har fått rädda mig från gävle och diverse andra ställen medan AnnaMaria har räddat mig från mig själv. Att få komma hem till glesbygden och bara vara sig själv är underbart, på ett konstigt sätt.

Jag älskar livet trots alla mina förluster.

Jag har förlorat kärleken, vänner och chansen att någonsin veta hur det är att vara riktigt lycklig. Jag är givetvis inte ensam om att ha en trasslig uppväxt och ett ännu värre liv men jag är lycklig och har aldrig klagat på saker som jag inte kan rå på.

Jag har förlorat de i min så kallade familj som jag älskat mest som också är de personer som jag behövt mest. Det kanske inte är försent att vinna dem tillbaka men jag är en svag och feg person som inte klarar av att öppna mitt hjärta och göra mig sårbar. Möjligeheten finnes att jag kanske inte varit en förlust för dessa och det skulle leda mig raka vägen ner i graven.

Den kärlek jag känner för de personer jag förlorat är den starkaste jag någonsin känt och det är därför den borde driva mig framåt och göra mig stark men den hämmar mig och det jag innerst inne vill.

Jag har förlorat en av mina närmsta vänner och minnet av honom brinner starkt som en Maj-eld, alla skratt och motgångar vi delat känns som igår fastän det gått år sedan han försvann.

Inget har varit sig likt, vårat gäng har delat upp sig och försvunnit iväg, vi har blivit äldre och bytt värderingar. Att halsa hembränt och lyssna på rave är inte längre aktuellt nu är jobb och en mogen öl på krogen det som gäller. Tiden sätter sina spår och vi varken ses eller pratar med varandra. En sak som jag med all säkerhet kan säga att vi har gemensamt är rysningarna som kryper efter ryggen när vi hör Evanescence låt My Immortal.

Jag saknar er mina vänner, de i livet och dem som lämnat oss.

Frid vare med er!

Kärlek, er Elin.

Dags att dela med sig av dejten med stort D.

Såhär var det;

Jag träffade en kille på anglingen i Gissjö, en kompis till de besvärande Viskan/Stöde-borna.

Det skulle senare visa sig att han heter Marcus och inte alls var av samma skrot och korn som dem.

Vi pratade och var fulla, smsade från den dagen tills i lördags då vi hade bestämt oss för att ses istället. Jag började dagen med att skjutsa morbror Åke med blivande och barn till Edebosjön och redan då, klockan sex på morgonen så kände jag att det började rycka i

sprit-nerven. Jag kom på den smarta idén att vi skulle dricka på vår första dejt.

Det gick inte som jag tänkt. Tvärt om.

M, den sopan hade köpt päronvodka, men ner gick ju den också. Vi delade på flaskan.

Efter det är allt svart. Tyvärr besitter jag den extremt idiotiska förmågan att kunna kamouflera min pågånede fylla på ett mycket högutvecklat och proffisionellt sätt så min dejt märkte inte hur vrål-as-packad jag var. Minns inte ens taxifärden TILL krogen.

Minnes blickar:

* Jag hånglar på krogen, jag vet inte med vem men jag kommer ihåg känslan. Förmodligen var det nån svettig turk men M sa att det var vi.

* Nicke bakom baren och André och Peppa på sidan av. Konversation hölls men jag minns inte vad som sades. Förmodligen något om hur gullig jag är när jag är klapp-kalas.

* Någon brud som ville bråka på Kebab-city. Fråga mig inte varför, kan tänka mig att jag inte lyckades charma henne ett dugg.

* En kille i svart och grå-randig tröja, en kille utan ben eller ansikte. Det jag såg var en tröja.

Han sa att jag var vacker, hela tiden. Han var nog blind också.

* Sista minnesblicken är M i sin egen trappuppgång.

Resten har jag fått pyssla ihop med hjälp av M och mitt inte så sunda förnuft.

Killen med randig tröja sov också hos min dejt. Jag tog tydligen med honom dit.

Jag kanske föll för han charm. Förmodligen heter han Teodor, det var ett av de okända numrens ägare som fanns på mobilen efter att jag hittat den på Taxi-kurirs kontor.

Den hade kommit in vid sex på morgonen, alltså åkte jag taxi med Tröj-Teodor hem.

Jag körde en sjö-stjärna över M´s säng med kläderna på sen var lördagen slut för min del.

Söndag-morgon började med att jag såg min tandborste ligga på toaletten, snacka om fräsch brud som borstar tänderna innan hon lägger sig!!

Jag tvingade med M på statoil, det vart en lakrits-Puck till frukost också köpte jag dum & dummare på dvd. Sen så berättade jag ALLA skämt innan de ens sagts och söndagen var räddad.

**************************************************
***********************************************

Nu är det torsdag och jag har rett ut saker sen i lördags, eller iallafall de betydande.

Vart min p-ring tog vägen är fortfarande ett mysterium. Jag vaknade med jeansen på så man kan säga att jag är "home safe".. haha.

M och jag är vänner och han har en innestående på mig, jag vet ju vad jag har att vänta eftersom jag själv lagt ribban så underbart vackert.

Uscha va hemskt men men, man får det man förtjänar!

Varför är det så att när man är singel så får man alltid så många bollar i luften?

Jag som aldrig varit någon klippa på kordination liksom, kan knappt hålla en i varje hand.

Jag fixar det här, lita på mig. Det har ju gått näst intill smärtfritt hittills. ;)

Nu hägrar skolarbete! Hurra!

Vi ses vänner. Och glöm inte att i skymningen är alla katter grå.

Danny_Boy. Att nacka fågeln direkt på marken innan den skiter dig i skallen var något så exemplariskt smart att jag ska använda det som metafor vad jag än ska beskriva. :D

Jag undrar vem du är?