..... krossar sitt eget hjärta?

Jag vet inte vad som är rätt eller fel, jag vet inte vad jag ska säga eller inte säga. Jag vill bara att saker ska bli riktiga och bra.

Det är så mycket som jag inte vill men ändå så kommer de hända.

Det gör så ont i mig, jag får ont i hjärtat.

Ni vet så där så att det känns som bröstet ska spricka på en?

Jag försöker samla mig men mina tankar flyger omkring överallt och jag vet inte vilka jag ska fånga in och vilka jag borde släppa.

Jag vill bara veta vad som händer och vart jag står nu.

Nu är jag här och har en chans att få klarhet i saker och ting men ändå så

förmår jag mig inte att fråga vart vi är påväg.

Jag ville aldrig att det skulle kännas såhär. Aldrig.

Jag ville aldrig att någon annan skulle känna såhär.

Jag viker av här och hoppas att jag hittar tillbaka till stigen där jag

nu lämnar mitt förnuft. Jag önskar att jag inte skulle krånglat till det så mycket!

Jag började med att slå på Marilyn Manson för att sedan skriva men nu när

jag kommit igång så känner jag att jag är på Jackson humör, Rock with you! Glad och sprallig, lugn och harmonisk, typ ungefär som jag känner mig. Jag vet inte vad det

är med mig idag men något är det!

Känner mig nästan barnslig men jag antar att det stämmer som de säger;

"Man blir som man umgås."

Jag har haft så tråkigt de senaste dagarna men ändå är jag nöjd med livet, jag

lever för mig och ingen annan. Det känns bra, jag känner mig säker på saker

och jag kan acceptera saker som jag inte kan rå på.

Jag är laddad inför skolan och det känns toppen, jag är helt klart topp-taggad.

Nu ska jag varva ner och ta allt i mitt tempo, det ska bli spännande att se vilka

som hänger med för det går fort! Ultra-rapid, ungefär hälften av farten mina tankar kommer ut ur min mun innan jag tänkt dem.

Nu har jag kommit en bit ned i låtlistan, till en av mina klara favoriter,

Dave Stewart. Han sjungen en cover på Tracy Chapmans Baby Can I Hold You

Tonight, jag har aldrig gillat hennes version av den, inte Boyzones heller men Daves.

Å herre gud, en sån genuin sångare, han är underbar, man hör mynten falla ned i

hans gitarrfodral på drottninggatan i stora staden medan hans hesa wiskeyröst

krämar fram de ljuvligaste toner av hans egentolkade låtar. Fantastisk.

Helt jävla fantastisk. Underbar, älskvärd. Jag tycker så mycket om hans röst

att jag nästan bara vill kräkas för att jag mår så bra.

På tal om kräkas, hur var det när man kräktes på morgonen? Var man gravid då

eller? Har jag misstolkat hela grejen? Ingen magsjuka, ingenting förutom att jag kexat

på morgonen. 1 inte va med barn.

Ganska skapligt att jag kräktes och vart livrädd över att vara med barn, också var jag inte

det, kanske att det är det där som kallas skendräktig. Alla ska ju ha barn nu, de kommer

bli överbefolkat i ånge kommun! Vilka konstiga hjärnor folk har! hihi

Det finns en tjej jag är stolt över, my crack of sunlight. Hon är min idol, vilka hinder hon är kommer i kontakt med så bara slänger hon sig över och landar alltid på fötterna som den puma hon är. Avstånd finns bara på kartan, i hjärtat är hon alltid nära. Kärlek Be.

Ojsan hoppsan, nu vart det Boys of Summer, vilken klassiker!

Vilka minnen, gamla goda tiden, den och Kelis - Trick me.

Hemma hos E J, jag T och Psson. Haha, men gud. Och mycket mera

vilken jävla sommar, året innan studenten, kul som fan.

Nu ska jag röka en cigg sen ska jag få mitt hår krusat, det ska bli roligt.. :)

Okej, see ya, dont wanna be ya!