Imponera: väcka stor beundran, inge respekt, göra intryck, överväldiga.

Jag vet att jag inte uppdaterat på ett tag, det händer inte så mycket nu för tiden. Jag har varit sjuk och jobbat lite. Haft löjligt ont i magen, köpt skogsbärs-sorbét och ätit den. That it, typ.

Hängt med Em i vanlig ordning, i söndags åkte jag hem, "såg på Beck" (såg inte en sekund på Beck) hos AnnaMaria, jobbade på måndagen, på tisdagen så var jag ut till birsta och köpte frallor och ståltråd, av detta tillverkade jag mackor och pynt. Igår (onsdag) så var jag hos Malin och gjorde en ansiktsbehandling som fick mitt huvud att balansera på gränsen till explosion, det var ju skönt. :) Inte. Sen var jag och Em på Willy´s och handlade lite (???) mat. Jag handlade för 898 kr. Fick en bit köttfärs (1,2 kg) och nån bröstfilé (900g x3) fint det.

Idag har jag kräkts till morgonen, efter det gick jag och Em på stan, jag var på apoteket och köpte (KAN NI GISSA MED TANKE PÅ ATT JAG SPYDDE??) det alla förväntar sig att jag skulle köpa med tanke på morgon-vomeringen - JUST DET! Nässpray till Marcus. Stackarn tar över min förkylning från och med att jag snorat klart. Btw så var det därför jag spydde imorse, jag kan inte harkla mig, jag spyr istället, vilket förövrigt är lönlöst för snoret följer inte med upp ur halsen.

Imorgon ska vi på middag i Timrå, får jag betalt för det? Nej.

Vi ska till M´s mormor och morfar. Efter det så ska jag till Malin och Sara på deras B-day party. Tro hur fan det ska gå rå. Det blir nog kul, skulle haft nån sprit att däcka sig med.

Till rubriken och dess förklaring.

Jag brukar surfa runt på allas sidor, läsa om jobbiga saker och känslor. Folks motgångar och MEDgångar, barnafödsel hit och ångest, nedvärderande tankar om sig själv och andra dit. På något sätt så imponeras jag i stort av folk runt i kring mig.

Jag ser bilder på Neo, Troy och såklart Viking och beundras, imponeras och känner stor respekt för dessa mammor. De har åstadkommit nya liv. De är mammor, vilket ansvar (känner jag) och de behöver bara finnas, göra det som ska göras OCH DET RÄCKER. Hela vardagen är uppfylld av dessa mammor. De behöver bara vara så är de tillräckliga. Det imponeras jag av.

Och senare finns det alla de bloggar jag läser om självömkan och sorger. På något sätt finns det människor som förlorar sig själv och andra, mår dåligt och vill försvinna OCH SKRIVER DET, de delar med sig av allt det jobbiga. Det som när man läser får en att vilja hjälpa dessa människor att försvinna ur sin sorg men ändå så klarar de allt själva. De är starka och kommer igen med lyckliga bitar av sin vardag. Detta imponeras jag också av. Dessa människor hoppas jag vet att de är bra och fina, de är duktiga och står där de är idag just därför att de LYCKATS tagit sig dit. Bra jobbat, hejja er! :)

Jag har vänner som lever långt ifrån de personer de vill vara nära.

Jag, som säkert många andra, har svårt att acceptera att det är så och att kärleken inte rinner ut i sanden bara för att distansen är en livstid. Men de hänger kvar där. Väntar och kämpar så att tiden ska gå fortare, den går inte fortare och jag kan tänka mig att varje dags känns som en vecka. JAG skulle förmodligen gått i tusen bitar och förstört förhållandet bara för att JAG inte skulle klarat av det men dessa två, vilka kämpar. Jag imponeras av att ni kan skratta i all misär. Jag blir glad av att se er hänga kvar där och vänta. Kärleken måste vara verklig om inte ens tid och distans kan tära på den.

De finns de som inte faller in någonstans här ovanför, er imponeras jag av bara därför. Det är ni som alltid är glada, som aldrig klagar, som får mig at tro att allting är bra. NI ska veta att om det någongång skulle visa sig vara svårt att hålla skenet uppe så kommer jag tycka om er ändå.

Man kan bli brydd över hur många som faktiskt bryr sig om en.

Jag lovar att alla som jag har någon som helst kontakt med faller in här någonstans. Det kan väl vara fint att veta att någon erkänner att de imponeras av just dig? Ingen avundsjuka eller så, bara rent av impad av dig.

Du är bra och du vet att jag pratar om just dig.

Nu ska jag kolla lite på min nya favvo doktor, House. ;)

Ta hand om er, babes and bitches.

 

therese

26 februari 2009 16:09

Du är bra go ibland!

 

Jenny

26 februari 2009 19:41

Jag gillar verkligen din blogg Elin. Jag blir imponerad av DIG :)

http://jen81.blogg.se

 

ak

26 februari 2009 19:57

Åååh Söt Be! Jag blev alles varm då jag läste (tar åt mig bara så där , haha) det du skriver om oss mammor :D Pyss!

http://annaK.webblogg.se

 

Fia

27 februari 2009 02:10

Känns som jag är inblandad både lite här och lite där=) Det har jag ju sagt förrut, jag älskar att läsa din blogg för du är ju som sagt så jääkla bra på att skriva,=)Hoppas allt är bra!! Kramkram

http://z4mbizzz.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

.. latsidan! Oj vad det hänt och inte hänt sedan sist. "Inte hänt" är kanske en tolkningsfråga också, med en negativ underton. Men ja, orka lalla på? Nepp! Vi tar ne som he kom tycke ja! Ingen brådska alls.. Jag är ju ung, ett tag till! hö...

  Hon känner vinden efter ryggraden, frosten biter och hon springer för att rädda sitt liv.   Hon vill inte veta, hon vill inte höra. Hon vill inte tro att det är sant. 1,5 år har känslan funnits för någon annan. Tjejen har ödslat sekunder,...

Jag kör en liten resume som alla andra också gjort i brist på annat.       1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?Japp! Jag köpte mig en alldeles egen lägenhet. :)2. Höll du några av dina nyårslöften?Njae, jag minns inte om jag gav...

Jaha, varför det undrar ni?   Jo, för att jag kammade hem ett nytt jobb idag. Klockrent! 1 plats fanns det så man kan säga att jag vann första pris! ;)     Just nu sitter jag hos mamma och poppar hennes spotify medan hon klipper klorna ...

  En fjäril här, en fjäril där, lite sömnbrist och positivitet har väl ingen dött av?   När du hör det här ljudet *pling* vet du att det är dags att vända blad.         *PLING* ...