.. det faktum att tiden tar ut sin rätt på även oss 80talister.

Jag vill inte säga att jag är gammal eller så, utan att vi är nu så pass mogna och vuxna att det är dags att ta egna beslut och forma sitt eget liv till hur man vill att det ska se ut.

Alla kanske inte har samma förutsättningar att lyckas eller ta sig till toppen av gräddan ännu men man väljer vilken väg man ska gå.

Jag har stött på hinder och svåra beslut mången gång, blivit erbjuden onödiga alternativ och medvetet gått åt fel håll men nu idag så står jag här.

Jag har börjat någonstans, precis som alla andra.

Igår fick jag veta att en person jag en gång i tiden ansett mig "känna" har gått bort. Självklart kan jag inte påstå att det var väntat, jag skulle aldrig "vänta" mig sådana utgångar för folk men ändå, valen jag gjort har utan tvekan kunna fört mig åt samma håll. Samma väg med samma tragiska slut. För var det något denna bortgång var så var den definitivt tragisk.

Det är hemskt att veta att vi en gång hängde i samma kretsar med samma folk, jag är här nu och denne är inte det.

Jag ska inte uttala mig allt för mycket om denna person eller det som hänt, med respekt för hennes vänner och familj. Jag kände henne inte längre men har aldrig sett henne som en ovän.

Vila i frid, unga du.

Efter dessa tankar så har jag inte så mycket mer att tillföra.

Lyssna inte på allt ni hör utan låt saker vara osagda.