Haha, Porren lever inom industriyrket fortfarande.

I alla fall i Ljungaverk. Jag trodde knappt att det fanns sådana

fikarum som dessa längre. Jämnställdheten tar sig inte in i alla skrymsen och vrår, det är nästan så till och med jag vill hylla dessa pattar från 1987,1985 och 1989. Hurra för sexiga tjejer som inte hade råd med silisar på 80-talet.  

Lyckan är att jag har hittat igen min förlorade mobil, änligen kan jag ta ruttna mobil-bilder att blogga med. 1,3 känns inte alls dugligt när man jobbat på Nokia och bara haft bra kameror på lurarna.

Men tacka vet jag att det är en walkman mobil, I LOVE IT.

Ångest har jag för komvux och Gävle men det släpper väl det med hoppas jag.. :) Iaf det med Gävle. Du lever bara en gång och den gången är nu.

Man kan ju alltid tyna sig själv lite till för att sedan låta det rinna ut i sanden. 

Ä jag ville bara att folk ska veta att jag är tillbaka för att stanna, bloggen lever. 

Det var inte direkt den lättaste pennan jag använde, inte gjord på fjädern från en ängels vingar.

Den var tung som bly och jag känner att jag kanske gjort upp med djävulen.

Så gott som sålt min själ.

Jag skrev under komvux pappren. Så då är man officiellt fattig.. Student.

Jävla Gävle. Ska det vara så?

Jag vet inte, känns som jag har ett tungt beslut att fatta, om jag inte åker dit

så kommer jag ångra mig, åker jag dit så kommer jag troligen ångra mig.

Inte just då men kanske i framtiden.

 Jag måste ta hand om mig själv, fungera och leva. När hade jag tänkt ta den vägen genom livet liksom? Det är ungefär nu jag står vid korsningen "Bra eller Dåligt", förr skulle jag blundat, snurrat och gått men nu kan jag fan inte det. Det går inte, jag är inte gjord för distans. Så är det bara.