Jag har det! Jag vet nu vad det var som gjorde att jag fastnade.

Vad det var som fick mitt hjärta att stanna i total Trans.

Det var inte personen, utsidan eller det vi gjorde. Det var känslan av hela grejen. Att få lite uppmärksamhet. Att få känna lite pirr som uppstår av en förälskelse. Det var inte en kille jag saknat, det var bara känslan av att ha någon.

Inte vill väl jag ha en kille som honom!? En Snygg kille som verkligen är

prima, det är inget för mig. En jävla göteborgare.

Jag vill ha känslan men inget mer, jag vill vara min egen. Singel, Solo, Super.

Att kramas och sånt, det får man ju om man vill, när man vill. Jag har mina säkra kort. De som vet vart jag står och vad jag vill, det är mina pojkvänner.

I mitt huvud existerar bara jag, en underbar tjej, snäll och go.

Framför allt charmig. Du kan älska mig men du kommer aldrig få veta

hur jag är som flickvän. Jag är för bra för dig.

Jag är endast god nog åt mig själv. Jag vänder kärleken ryggen ett tag, det känns som det bästa alternativet.

 Och för det andra så fungerar inte rockstjärna och bartender tillsammans.

Det blir som "plus och plus", Negativt.

Min lilla privatlärare har hjälpt mig igenom denna veckas matte, på en timme.  Jag kan om jag vill, det är bara det.

Sen så har jag testat en snygg saltvattens frilla som jag ska ha imorgon när jag ska bli fotad. DET kommer bli grymt. Först en kaffe sen bilder, eller tvärt om. Sen blir det till att suga på Larrys. Det är så jag jobbar.

Bugg, bugg, bugg. Jag och Micke Eriksson, nyktert. 

Kommer att bli kanon. Att få svänga sina lurviga lite, sen kolla på

Idol från Skellefte. Till er som vet hur jag ser ut: Jag avråder er vänligt men bestämt att inte kolla. :D

Tack för mig och på återseende.

Kärlek!