I de tysta och tomma timmarna så jagar känslan mig.

Ensamheten, hör ni ljudet av en ensam själ?

Jag läste Alex blogg förut och det han skriver gör så att jag vill krama honom. Inte säga något, bara låta tystnaden försvinna mellan oss.

Jag vill inte känna något för en stund, inget obehag av egentligen oönskad närhet. Bara vara någon nära, någon som kan känna som jag.

Ingenting.

Natten är snart här, mörkret har lagt sig runt mig och skärmen är det enda ljuset jag har.  Sängen ropar mitt namn, lifehouse akustiska toner vill låta mig höra och insidan säger att det är dags att blunda.

Inte på sekunden men snart.

Jag vill tacka mina nära och kära för en prima dag.

"This years love - David Gray", totalt värd.

Till vänster är Nicke, han är besatt av onda andar, det är därför har ser så suddig ut. Folk har väl sett "The Ring"? Ja, det är Nicke, ringen.

Till höger står André, coola killen. När man försöker locka fram ett flin så är dte som att gå rakt in i en vägg. Han skrattar endast åt andras fördärv. Om han inte vart ett ANALfabet så hade jag sluppit burit två jävla kartonger Smirnoff Ice som var WAY 2 tunga för mina grova handleder. 

Efter en helg med dessa Grabbar så ligger min självkänsla nästan kvar i skorna.

Men jag gillar det, och om jag kan få dessa två killar att må lite bättre efter min "telefonnummers-utklassning" så får det vara så.

Min bunt med kvitton sitter på min spik i nedre baren, hoppas det svider i

deras stora bartender hjärtan.