Efter vissa påtryckningar från alla världens delar så måste jag antagligen göra slag i saken och blogga lite. Jag har mottagit klagomål via telefon, mail och muntligen, öga mot öga. Detta känns ungefär som att jag jobbar på reklamations avdelningen åt Nokia igen men faktum är att det gör jag inte!

Jag befinner mig i Fränsta hos Ollan, jag befinner mig i någon slags mental koma och kroppen befinner sig i fysisk okondition. Därav har mitt bloggande uteblivit men jag hoppas på en drastisk ändring faktiskt, att orden som vanligt bara ska falla ur mig och fullgöra mitt dagliga tusenmiljonersbitar verbala pussel.

Jag känner att jag är på gång, en ny era är här. Jag kommer troligen bli sjukare än någonsin och lägga upp mer filmer än tidigare, och det min följetång, kan bli roligare än någonsin!

Här kommer ett halvkasst smakprov på saker som komma skall, det är uppföljningen av "Elin har inga pengar", som blivit lite av en minoritets succé på youtube.  Det är mitt fattiga alterego som tyvärr blivit ignorerad av csn och måste ta panten ur skåpen och följa sina instinkter.

Hon befinner sig därför på Coop i Fränsta för att undvika att trycka på bistånds-knappen på pantautomaterna och inkassera en slant.

För att i framtiden kunna inkassera eventuella reklamkronor så kan jag berätta att tröjan jag har på mig är en TRUE APPERTIFF tröja, the shit to wear. :)

Känn på den här. Adjöken svettlöken!

Folk som byter dialekter när de flyttar, löjligare är det med de som kommer "hem" och pratar med nya dialekten fortfarande.

OM MAN NU ANPASSAR sig så jävla lätt när man flyttar söder ut, borde man då inte anpassa sig ännu lättare när man kommer tillbaka hem. Falla tillbaka på det man lärt sig i grund och botten liksom?

Och vem fan kommer "utifrån" och snackar skit om någon som de inte ens känner som dessutom hör hemma i sällskapet!?

Vilken jävla idiot. Hahahaha. Tänk om någon av dennes vänner skulle hettat och klappat till motsvarande, vafan "Är du dum i huvet eller? Vafan säger du din jävel?" också "Pang!" hahahaha.

Livets ironi, fan va road jag är. Jag kunde inte bry mig mindre!

Just nu känns det som jag tänker bry mig bara för störandets skull. Haha.

här går vi i klass 1- 3 Granen. Några nya faces har tillkommit.

Men still going strong...

Nu ska jag burna till fränsta och bege mig till Kicki och leta mer kort tror jag :D

haha.

Tills senare, lev väl, fridens!

Här är man, något mer uvecklad, kanske inte mentalt med man hade ju precis börjat utveckla de bröst som stannade i växten typ veckan efter. :D

Några av mina gamla mates finns med från granen, de är Conny Olsson, Lina Bergström, Jonas Nilsson och Erika Hägg, detta innebär att vi från första till sista klass vandrat sida vid sida genom multiplikationstabellen och grammatiklekionerna.

Vi tar det i vanlig ordning, Översta raden från vänster:

Conny Olsson, Robin Bergman (Fisken), Anna-Maria Lundgren (på denna tiden Magie), Marie Nilsson, Lina Bergström, Tommy Blom och Magnus Jonsson.

Mellersta raden från vänster:

Per Andersson, Dennis Jonsson (Dimman), Lisa Göransson, Erika Hägg, Jonas Nilsson.

Nedre raden från vänster:

Mathias "Evert" Jonsson (Klass-föreståndare), Cecilia Jansson, Jag, Beatrice Bäckström, Robin Nilsson och Lena "Korvis" Cantzler (Klass-föreståndare).

Frånvarande: Chris Andersson, Erik Andersson, Eva-Lena Arnlijot, Stefan Gustafsson, Johan Harrysson och Emma Lindberg.

Hahaha, jag tror jag dormar av, ni måste uppleva denna bild!

Kläderna, frisyerna och fejsen. Alltså, detta är min gamla klass Granen.

Jag går i tvåan och vi har blandats upp med de som är ett år yngre.

Översta raden från vänster:

Ulla (Fröken), Mikael Grip, Jag, Thomas Sund, Tommy Göransson, Kristina Gustafsson, Jonas Nilsson, Bengt Stadling (Assistent).

Mellersta raden från vänster:

Marcus Lindqvist, Lina Bergström, Elin Törnberg, Conny Olsson, Linda Beldt.

Nedre raden från vänster:

Magnus Olsson, Erika Hägg, Elin Lindberg, Lina Sundell, Cecilia Lindfors, Jonathan Rohdin.

Jag måste införa ett asgarv innan jag fortsätter! :D hahaha

Micke träffar man då och då, för sällan men ändå har man några få ögonblick att glädjas över. Thomas och Tommy ser man på byn någån gång ibland. Kicki ska dra till Turkiet nu och de ska bli skönt för jag börjar lessna på att se hennes tryne nu. Jonas Nilsson ser man skrikandes en decimeter från ens ansikte på krogen då och då, vilket är bara roligt.

Marcus vet jag inte alls vart han tagit vägen, har inte sett honom på hur länge som helst. Lina B ser man då och då på krogen, vi brukar snacka lite skit och skratta åt andras misär, DET om något är underhållande. Elin T har jag sett nån gång på nån fest eller på krogen i sundsvall men thats it. Conny och Linda, båda 86or, ser man också på byn då och då, ite ofta men det händer. Conny och jag brukar hipp som happ dela några ord när vi hamnar på samma fest, mer sällan dock.

Magnus Olsson ser jag väldigt sällan men det händer, senast var på bykrogen när han skulle käka lunch, vi delade några ord och sedan åt han sin lunch.

Erika åkte till Norrland efter högstadiet och jag har träffat henne en gång sedan dess och det var på Johans begravning. Tråkigt med sant.

Elin L såg jag i ST för ett tag sedan, hon var påväg att ta mat ifrån ett julbord med sin bror Emil. Om jag inte minns fel så hade det med barncancerfonden att göra. Innan det var det oerhört länge sedan jag såg henne. Lina S är nog i östersund om jag inte minns fel, detta har Ollan berättat för mig, jag har inte sett henne på flera år heller, nån sommar sågs vi nog en sväng men mer är det inte. Cecilia träffar jag rätt så ofta, om man jämnför med de andra i min fd klass. Hon bor i sundsvall, nära och bra. Vi brukar bygga pärlor tillsammans, som de två retards vi är.

Jonathan har jag ingen aning om vart han är eller vad han gör, det lär väl visa sig på vår reunion om 5 år.

Hoppas att alla har det bra iallafall, det var kul att se oss på kort! :D

Klockan längst ner i högerhörn visar afton men det känns som klockan är eftermiddag, är det så att jag vart så driftig idag att mitt psyke vill att jag ska fortsätta?

När jag sitter här i lugnan-ro med kaffekoppen brevid mig och Amanda Jensen trytande i högtalarna så kan jag med stoltheten i mungipan säga att jag är nöjd med dagen hittills.

Jag vaknade av mig själv kvart i sju imorse när alarmet inte skulle ringa förrns en halvtimme senare, till råga på det var jag pigg, för första gången någonsin.

Jag åt risgrynsgröt och läste tidningen innan jag tog bilen till sur-ånge.

Väl i ånge var jag 20 minuter före så jag gick till Vonkan och knöt ihop svenska säcken en gång för alla. Två, tre ögonblick efter det så var det möte och planering, allt känns bra, det kommer bli bra känner jag.

Jag känner hur jag skrider, ca 4cm ovanför marken mot mitt mål.

När mötet avklarats och informationen pyst ut genom öronen så burnade jag och Malin mot varmare breddgrader - Fränsta, men inte utan att hon sponsrat fattiglapps Ånge genom att köpa en korv på Shell. Jag tyckte att hon kunde väntat till Borgsjö iallafall men hungern måste vart dödlig eftersom hon klev ur bilen frivilligt på ånges gator.

När vi äntligen landat på säkra stigar så begav jag mig på "verkstan" eller The place to be för att få lite glykol och nya vindrutetorkare på vinröda blixten. Nu är tröttmössan piggare än vanligt.

När jag sakta men säkert närmade mig lilla polen, efter jag passerat genom "the black gates" och hållt andan igenom smogen så pausade jag min resa hos mamma men endast för att befria Linus från vardagstristessen.

Han och jag drog vidare till Gräddan, Källrås onämnda förort för att åka lite snowracer tillsammans med Horn-Per som bor i Granån.

Fan va de gick, brochen höll på att garva ihjäl sig när jag vurpade. Jag tyckte att det va mer roligt när han landade med sidan av huvet i snön och inte tog sig upp, det såg ut som han huvud vägde 25o kilo. Fan va han kämpde men han låg på armen och kunde inte hjälpa till med något. HAHA. Kul, jag hjälpte honom inte heller, jag bara skrattade åt han. Snällaste syrran i världen.

När jag pinat i mig en kopp brygg-kaffe hos Mormor så gled jag och Linus hem, i säker hastighet, typ 35 km/h. Jag hoppades att han skulle däcka med mig i soffan när vi såg på Emil filmen för 70-elfte gången men icke. Det kanske inte var lika ansträngade att åka snowracer för honom som för mig, han åkte ju till o med i uppförsbackarna.

Allt som allt kanske jag blundade i 10 minuter i stäck, jag har lite svårt att slappna av när någon kör grävare på mig i soffan.

När jag insett, 1½ timme senare, att jag inte skulle få sova en sekund så klev jag upp och städade i mammas kök. Gjorde rent rubbet, hand diskade kastruller och plockade i diverse (hur mycket disk som helst) i diskmaskinen och gjorde rent spisen och kaklet.

- - Jag vet inte vad det är med mig men jag kan få extrema infall att städa sjukt mycket, jag är en pedant. - -

När jag kände att det inte fanns mer att städa så åkte jag till min moster och det är där jag befinner mig nu i skrivande stund.

Jag ska snart lyssna på min nybrända skiva i bilen påväg till Fränsta för att hänga med Ollan, och senare fattiglappen.

Imorgon väntar ännu ett träningspass med Linus på snowracern, så skönt att vara utomhus och få tankarna ifrån "JAG FÅR INTE RÖKA". En liten fegstart inför uppbyggnaden av min kondition. Spännande va? Det är inte direkt första gången jag ger mig på det. haha.

Svag som ett korthus är jag också men det kommer senare..

Dagens bild är självklart på mig, eftersom detta är min sida och jag är så enormt egocentrerad så vore det väl konstigt om den inte vart på mig?

Iallafall så befinner jag mig i soffan på Södra vägen, katten heter Malin och var min bästa vän näst efter Kristina.

Den här katten gjorde allt för mig, när man är född under senare delen av 80-talet med mitt kön så hade man inte sällan en dockvagn klädd i sammetstyg, röd, rosa eller lila. Min var röd och i den så skjutsade jag Malin. Jag kutade över trösklar och svängde i min högsta fart så vagnen gick på ställ och det bästa var att Malin alltid låg kvar.

När jag vaknade på morgonen så hade hon hämtat strumpor och trosor åt mig, detta var på slutet av hennes 9-onde kattliv, hon kan ha blivit senil på ålderns höst men jag saknar henne ändå.

ps: Lägg märke till hur söt jag faktiskt var när jag var liten.

Nu ska jag fylla på kaffekoppen och surfa vidare.

På återseende, det vet jag! ;)