För visst är det väl så va? Varför lär vi oss aldrig att uppskatta det vi har när vi väl innehar det?

Varför värderar vi inte människor så som vi borde när vi har dem i närheten, är det så viktigt med självkännedom att vi inte riktigt lär känna de vi har i vår närhet? Åt helvete med "Känn dig själv"-bla bla, "Älska dig själv så kan andra älska dig"-skiten. Va äre, tror folk inte att man känner sig själv elle vadå? Har man levt med sig själv hela livet så är det väl för fan oifrånkomligt eller hur!? Näe tacka vet jag de som bryr sig om mig, älskar mig för den de ser att jag är. En människa är anpassningsbar och jag vill tro att jag får fram det bästa i mina vänner när vi umgås.

Vårat gäng är nu mer "uppdelat" i två eller ja, kanske till och med 3 grupper, och jag sitter här som ett fån mitt emellan. Jag är glad att det har visat sig tydligt vart jag hör hemma.

Ikväll ska jag och mina högt värderade vänner mysa på södermalm, först ska sushi intas med M, men efter de så jävlar smäller de :)

Jag är på gränsen till att bli dö-förkyld men innan dess ska jag fan ha lite kul! :D

Återkommer förhoppningsvis med lite nya bilder imorgon. :)

Herrå!

Det är fan i mig helt jävla omöjligt att komma ifrån att M är smartare än mig, jag var en poäng ifrån "hög" alltså jag var över normal, M den jävla knullgubben fick självklart 120 poäng och hamnade på det faktum att han hade hög IQ! Kul för mig.

Dessutom fick jag veta i onsdags att jag hade kommit in på universitetet två gånger om med de betygen jag hade innan komvux, känns ju sådär!

Men vafan, det blir till att slita järnet nu sista terminen så jag kommer in vart jag vill, det kommer jag göra, fatta fränt!

Det klagas för mycket på att jag inte bloggar tillräckligt, men okej, jag skaaaa!

Men inte nu, nu ska jag ner på stan med min smarta kille.

Vi hoyres och synes.