Jag är frälst och jag kan inte hjälpa att jag känner ett så enormt
välbehag. Jag mår nästan illa för att det känns så bra i hjärtat.
Det är som att det ligger en stor säck av grus på mitt bröst.
Allt är så konstigt, det är nog ett tecken.

Jag hittade honom, han hittade mig, en gång för 5 år sedan.
En gång, ett möte, han förgyllde min dag så pass att jag kunde hålla
ut en stund till. Även om det handlade om några futtiga minuter som
samanställdes tid dryga halvtimmen så var den en av de mest brerörande
stunder i mitt liv om jag ser på det i efterhand.

Jag var i Stockholm, mådde skit. Jag trodde allvarligt att jag skulle
dö om jag stannade kvar där.

Jag satt på en bänk på Drottninggatan för
att få tiden att gå så ännu en dag skulle passera. Jag hörde en röst,
näst intill hypnotiserande, jag gick vidare och såg vart den kom ifrån.
Efter gatan satt en stor rödhårgig man, med skägg som jultomten fast rött.
Jag satte mig på närmsta bänk och lyssnade på honom, hans wiskeyröst sjöng toner som jag kände till. Han gjorde mig glad den där sensommar dagen i  slutet av Augusti.

Han såg att jag mimade med i hans texter och frågade mig om jag gillade hans musik, han berättade att han var en musiker och att han kom från skottland. No shit tänkte jag! Det syntes väl eftersom hans skägg och hår kännetecknade hans härkomst.

Han berättade att han bodde i Älvsjö och försöjde sig mer eller
mindre på att sjunga efter gatorna i centrala Stockholm.

Vi pratade lite om hans hembrända skivor som han sålde och det var i samma stund som de elektoniska xylofonerna med världens förstärkare drog igång utanför H&M, han svor och sa att de musikanterna inte hade någon respekt för gatumusikantmoralen. Man använder sig inte av förstärare och förstör friden på gatorna.

Efter en stunds prat mellan några toner från hans gitarr så frågade han om jag ville följa men på något så klassiskt som en kopp te, men jag vågade  inte. Ensam i storstan, 16 år och han såg ut som en lodis med en flaska vin under sig där han satt i ett fönster och spelade. Skulle jag följt honom för att lyssna på hur han tog sig till Sverige för att spela sin musik?

Nu i efterhand skulle jag fan gjort det.

Han har den mest underbara röst. Otroligt.

Jag tror det var ödet att jag pratade med Micke på msn igår och han
frågade mig om jag hört "Dave Stewart", nja tänkte jag. O då
sa han att det var en gatumusikant från Stockholm.
Det första jag frågade var; "Är han skotte", Micke sa -Ja.

Så fantastiskt att hans musik hittar tillbaka till mig när jag som bäst
behöver den, när sinnesron är påväg att ta slut så fick jag åter igen
lite kraft från hans hesa stämma.

Ödet?

 

Sara

20 juli 2007 13:14

Dave stewart är helt underbart grym! ger han alltid sjukt mycket pengar när han sitter på drottninggatan. Nästa gång ska jag köpa en skiva av han istället. Hans röst är inte att leka med!

http://www.salibe.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

.. latsidan! Oj vad det hänt och inte hänt sedan sist. "Inte hänt" är kanske en tolkningsfråga också, med en negativ underton. Men ja, orka lalla på? Nepp! Vi tar ne som he kom tycke ja! Ingen brådska alls.. Jag är ju ung, ett tag till! hö...

  Hon känner vinden efter ryggraden, frosten biter och hon springer för att rädda sitt liv.   Hon vill inte veta, hon vill inte höra. Hon vill inte tro att det är sant. 1,5 år har känslan funnits för någon annan. Tjejen har ödslat sekunder,...

Jag kör en liten resume som alla andra också gjort i brist på annat.       1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?Japp! Jag köpte mig en alldeles egen lägenhet. :)2. Höll du några av dina nyårslöften?Njae, jag minns inte om jag gav...

Jaha, varför det undrar ni?   Jo, för att jag kammade hem ett nytt jobb idag. Klockrent! 1 plats fanns det så man kan säga att jag vann första pris! ;)     Just nu sitter jag hos mamma och poppar hennes spotify medan hon klipper klorna ...

  En fjäril här, en fjäril där, lite sömnbrist och positivitet har väl ingen dött av?   När du hör det här ljudet *pling* vet du att det är dags att vända blad.         *PLING* ...