Idag blir det stans kortaste inne vs ute lista.

Bra;

+ Fika idag med Prima Donnorna.

Anus;

- Jobb, idag sliter jag med försäkringar som fan.

Jag tänkte lite igår, eller mycket och intensivt, frenetiskt tänkande faktiskt.
Jag tänkte på Johan, han är en av mina bästa vänner.
Att jag använder mig av termen är, är inget konstigt. Vi är ju vänner.
Om man har en vän som man skiljs ifrån medan man är ändå vänner så blir man inte ovänner automatiskt, eller hur?

Därför är han min vän, Johan.
Han sa att han alltid uppskattat det jag gjort för honom och att jag alltid
vart som en storasyster fastän jag är yngre. VAR yngre. Nu är jag äldre för
att Johan lever inte längre. Han vart 17år.
Det gör ont i varje hjärtslag fortfarande och de säger att tiden läker alla
sår, jag säger att tiden inte läker ett skit, men tiden gör att hålet i hjärtat
fylls med annat och tillslut så finns inget hål, bara minnen.

Han låter mig aldrig vara ensam och varför ska jag då känna mig övergiven?
Jag vill skrika och gråta men det finns inte plats för det just nu, en annan
gång.

Livet är för vackert för att jag ska kunna hata det.
Som jag älskar att vara här, min sinnesro är orubblig.
Ingen stress i världen kan få slösa min tid just nu, jag lever i en värld
för mig själv.

http://www.st.nu/nyheter/lokalt.php?action=visa_artikel&id=321527

Här är en artikel om Johan. Hemskt att läsa när man får se det ur
en oberoende synvinkel. Han är så mycket mer än dessa ord för alla oss andra men när en journalist skriver så blir det bara tomt, utan känsla.
En jävla artikel.

Här är han, blondinen själv.