En lady´s sex-bekännelser.

Jag har aldrig haft sex med någon som inte attraherat mitt sinne.

Jag har aldrig haft en one-night-stand som jag vet att jag aldrig

kommer träffa igen.

Jag har aldrig haft sex med någon som jag inte gillat på riktigt.

Jag har aldrig blivit dissad av en kille som jag haft sex med,

många gånger så har det runnit ut i sanden, jag har lessnat eller

liknande. Men jag har aldrig ignorerat en människa som jag haft sex

med. Jag har alltid vart ärlig emot alla.

Jag kan fortfarande prata med killar jag haft sex med, det är nog för att

jag inte har något emot dem. Kanske för att jag aldrig har sex med någon som jag skulle skämmas över att träffa på stan.

Eftersom vår relation inte var bara sex utan något mer så känner även de att de kan samtala, de gillar mig. Inte för sexet utan för att jag är jag.

De var aldrig kära om ens förälskade men de gillar mig.

Jag är en bra tjej, ingen vill såra mig. De är ärliga och när det övergår

till något annat än mys, sex och vänskap så kan både jag och de säga

stopp. Jag vet att de bryr sig om mig och jag visar även att jag tänker

på vissa av dem fortfarande även om vi av någon anledning inte har sex

längre.

Det är dehär killarna som aldrig skulle göra något för att såra mig på något sätt. De är de killar jag som litat på tillräckligt för att ha sex med dem.

Jag skulle aldrig utsätta mig för risken att bli sårad av någon jag lämnar ut mig själv till på det sättet. Sex ska vara en bra sak, inget man ska ångra efter det hänt.

Jag vill bara förtydliga att jag aldrig, aldrig någonsin känt såhär som jag gör nu. Jag känner mig som den äckligaste människan i hela världen.

Jag förstår inte hur man kan vara så feg att man inte kan stå för hur eller vad man känner eller inte känner. Varför det ska sitta så långt inne.

Det har vart intensivt och underbart, svinkul och jätte roligt men om saker inte förändras i min lilla skalle så kommer jag att för första gången hata en person som jag egentligen tycker om.

Jag är så långt borta, i mig själv och på kartan. I detta läget så känns milavståndet som det bästa som kunde finnas där.

Hade det inte vart för att mitt bästa ex bor där så hade jag skickat mjältbrand med posten till varenda adress i hela 031 området.

Haha, även fast jag är sjukt less så kan jag skratta åt allt, jag antar att det

är charmen med mig. Share no tears.

Jag minns inte ens när jag var ledsen sist, alltså på riktigt.

Så därför tänker jag inte vara det nu heller, jag får söka bekräftelse

på annat håll. Som att mitt ego behöver det.

Och det värsta är att jag gav bort honom första gången jag såg fanskapet.

Haha, sen vart jag full.

Nä nu får det vara slut på det här fjanteriet.

Tacka vet jag längdskidåkar-killar med bra mentalitet.

De som tycker om mig, dum & dummare och Lifehouse.

Det är favoriten det. Även att det var han som höll upp mig

när jag föll framför dessa jävla coverband-boys sist.

Är det ett omen? :D

Svinpackad på Styran, då var han där och höll om mig.

Mer "höll upp" men still, samma band, samma kille.

Samma fina Micke.

Nu ska jag rycka upp mig och fixa luggen sen ska jag gå till

La familia @ casa de Källrå. Det är där kärleken finns.

Break my heart hotell i Gävle var väl sådär.

Jag hade hellre blivit uppskuren i arslet som alla andra

istället för att fått hjärtproblem. Vafan hände med mental

hjärt och lung-räddning?

När fan ska de börja lära ut det till lättlurade pinsamma tjejer?

Jag skämms så mycket att jag knappt kan visa mig bland mina

vänner. Det är fan för dåligt. Jag har aldrig kännt mig så äcklig

som jag gjorde igår, idag är det snäppet bättre.

Nu ska jag slå av mobilen och slå på den inatt, kanske. På sin höjd.

Jag kan ju inte tänka klart. Ska lämna den hemma, minst.

Sen ska jag inte vara hemma en sekund för då kollar jag bara på

One Tree Hill och det går faktiskt inte nu.

Promenad ute är bättre än att promenera inne i basen.

Då blir man ju knäpp på riktigt.

This is it. Detta var allt jag fick med mig från min groupie Weekend.  Totalt jävla fantastiskt och helt jävla idiotiskt på samma gång.Hur är det möjligt. LEV LITE. Live a little. Gud vilket jävla genidrag att tro på något som är näst intill lika omöjligt som att gå på vatten.Ja jag blir inte brydd. Det är bara jag som gör sådana snygga moves.  Dum i jävla huvets jäntan, man är fan inte ens värd luft. Å vilken dålig människa man är, varför gör jag såhär emot mig själv? Som att jag inte visste att jag skulle känna såhär redan innan jag kom på den smarta ideén att faktiskt åka till Gävle. Tänk om jag bara kunde tycka att det var värt det?  Jag som aldrig får ångest, jag kan spy ner mig och kissa på mig och sedan springa omkring med det bland folk och knappt må dåligt över vad jag gjort dagen efter. Men nu, för kanske första gången har jag ångest över något som jag gjort.Något som jag skulle avstått för mitt eget välbefinnande.  Svag, vek, pecklig, dålig, lättpåverkad, värdelös.Noll karaktär. Allt som jag intalade mig att jag inte skulle känna kom ändå och knackade på själens bräckliga dörrar, helt väntat. Som naturens gång. Det bara vart så, även om jag älskat att älska för en stund så är det mer på låtsats. Det jobbiga är inte mitt tankesätt utan den tankegång som jag inte har en aning om. Det är allt jag inte vet som jag mår dålig av, det är inte som man säger "Det man inte vet mår man inte dåligt av", det är tvärtom! Men jag är inte ens säkert att jag vill veta, jag vill ingenting mer än att inte känna som jag gör.   Jason Mraz sa; Det är okej om du måste lämna mig men kom ihåg atttelefonlinjerna går åt båda hållen. Och om jag inte hör dig ringa så och inget annat händerså tror jag att dina klockor ringt och du har hittat någon annan.Det är okej, jag ska alltid minnas det du sa. ORKA.