... men ni andra kanske undrar varför jag är som jag vart.

Det ska jag nu berätta för er.

Jag var ung, väldigt ung, liten. Vi kan kalla mig ett barn. Min favorit barnvakt var min moster och hennes vännina Ekka. (JA! Det är de två som alltid är fullast på Bykrogen)

De lärde mig allt om livet redan när jag inte ens visste vad livet var.

Hur jag skulle få hår under armarna som roll-on kulorna skulle fastna i och allt annat mellan himmel och jord.

De har också berättat anekdoter från sina förhållanden och ligg. Inga detaljer förutom de vesäntliga, hur killar har skitit på sig m.m

Sånt är ju bara roligt.

Jag lägger ut en bild på min barvakt, tagen under samma period i mitt liv som min mamma förlitade sig på dem. Trusted them with my life liksom.

Det kommer en bild på min moster senare, med den kommer ni förstå varför jag ser ut som jag gör. Den här förklarar kanske en hel del annat?

Tack för att ni håller av mig kära vänner. Ni andra får ringa Erika Nilsson om ni vill klaga.

Tandborstning och året är 1992 kanske.

Spännande. Håret har vuxit ut en skvätt sedan AnnaMaria klippte av det totalt. "Hon toppade bra", runt hela jävla huvet ovanför öronen. Haha. Snygg man ska ha vart dårå.

Det är kul med nostalgibilder. Så fantastiskt roligt! :)

Jag har fler! ! !