Året är troligen 1988, kanske 1989. Ni ser mig iförd en fräsch Musse Pigg tröja, Disney såklart, för mig fanns inget B, t ex Super Ted eller annat crap. Under den så bar jag en klämmig Pikét-tisha, mest troligt var det Lacoste, man kunde sin kvalla redan då serru!

Byxan ni ser har givetvis lodräta linjer för att få mina ben att se längre och slankare ut. Under dessa byxor bär jag en blöja av märket Blå-vit eftersom jag hellre la pengarna på kläder än hygien.

Sko-fetishen växte fram i tidig ålder, här har jag på mig ett par "springa-fort-skor" i det passande märket Baghera. De är rosa för att jag ska få en chans att bejaka min feminina sida och samtidigt visa andra att jag är väldigt flickig.

Nu har jag sagt mitt för idag, imorgon bär det av till sundsvall igen.

Jag ska träna vägmärken och spela den efetrlängtade omgången av Rumikub!

Också ska väl Bella pracka på mig diverse gamla kakor hon har i frysen..

men sånt är ju bara roligt..  tack och Adjö mina vänner. Och! på återseende.

GLÖM INTE ATT KOMMENTERA, jag behöver tips och ideer inför min nästa "foto session". Puss och tjingeling!

Dagen var, en solig sommar dag, en skolavslutnigsdag, jag gick i klass 1.

Eller rättare sagt, jag hade precis slutat klass ett.

Jag står på gatan där Kicki bodde när vi var små, ett stenkast från mitt dåvarande hem på Södra Vägen 16.

På bilden så ser ni mig snurra i min sol(kyckling)-gula klänning, man kan till och med skymta volangen på strumporna jag hade i mina spets-skor.

Givetvis har mamma envisats med att sätta upp mitt hår med ett vitt sidenband för att ge mig den rätta "top notch" looken.

Alltså, det är onekligen med tårar i ögonen som jag går igenom alla dessa nostalgi-bilder. Jag kunde inte haft roligare än vad jag haft ikväll. Och jag har bra mycket mer att ge. Men tills senare får ni tillgodohålla er med denna bild.

När jag var liten så fanns det några obligatoriska moment i mitt liv som jag var tvungen att genomlida.

Ett av dem var att "göra symaskinen", detta innebar att jag skulle trycka upp näsan så att det liknade ett gristryne och gnaga snabbt med tänderna. Som en symaskin. Det var min del i symaskinen, åskådarnas del var att skratta åt hur jag såg ut. Det fanns ju inget som verkligen hette symaskinen men när de sa att den skulle göras så visste jag hur det var dags att se ut.

För att komplettera denna bild med en som ligger lite mer i tiden så bifogar jag en till.

Jag har blivit skadad av alla år utav skratt åt min symaskin, nu när jag hör ordet symaskin så kan jag inte hejda mig själv.

Det är som ett kommando. En gammal hund sitter när de hör sitt, antingen för att de är vana eller för att det är det som uppskattas.