Direktlänk till inlägg 15 oktober 2008

Ett stort..

Av Elin - 15 oktober 2008 22:42

...erkännande.



Ibland kan jag inte förstå saker, saker som handlar om sunt förnuft, som varje människa borde veta.


När jag blir stor, när det är min tur att vara vuxen för någon så ska jag visa hur man gör..

Hur man ger, så lite men ändå det största.

En liten stund av ömhet eller vardagskommunikation kan förändra en hel människa, kanske två?

En relation kan räddas och de båda kan gå vinnande ur en situation, den situationen som kallas livet.


Jag vill aldrig bli bitter, som redan förutspåtts, jag vill inte bli den jag fått höra av den människa som ska känna mig bäst att jag redan är.

Jag är inte sur och grinig, mitt tal är välutvecklat och jag kan kommunicera. Jag kan också bli förbannad, mitt tålamod är kanske inte det största men mitt överseende är gudomligt. Kanske till den gräns att jag blir blåögd men må så vara. Jag är fortfarande jag. Elin Viktoria.


Min fundering är; Är jag den person jag var ämnad att bli? 


Jag är så ofantligt, nästan löjligt glad, att jag känner förakt för den människa jag mest av allt skulle vilja älska utan gränser.

Samtidigt så känner jag sån stor skuld att jag inte älskar, att jag inte förmår mig att se något bättre när jag ser på dig.

Det är mest ditt eget fel, du har alltid varit som sten.

Kall och hård, oberäknelig. 


Jag har lärt mig så mycket av mina känslor, jag har agerat fel, många gånger. Jag har dragit skam över mig själv och mina nära men det har aldrig varit något jag velat.

Det har bara blivit så och om jag kunde få dessa saker ogjorda så skulle det vara ovärdeligt.


Nu befinner jag mig här i livet, jag kan stanna upp och se på det hela på ett sätt jag inte gjort tidigare. Jag undrar om det är för att jag känner att det inte längre går att gräma sig över att jag helt förlorat all kraft att försöka?

Det kändes så skönt att få "medhåll" eller åtminstone förståelse för att relationen är förlorad, att det gått för långt för att rädda den.


Missförstå mig inte, men nu när jag vet att du läser, så kanske jag kan få en chans att berätta för dig? (Utan att du ska behöva skämmas, som du gjorde sist jag skrev något, som jag uppfattar som ärligt, om dig.)

Jag vill att du ska veta att en sak, att minsta lilla ansträngning och tålamod med mig, hade betytt hela världen för mig.

Försök efter försök efter försök, det tycker jag att jag varit värd.

Du hade kunnat ge lite av dig själv, ge mig en bit av din insida.


Hur känner du? Vad hände? Varför vart jag så ensam i världen?

Vart tog du vägen och var du någonsin lycklig över min existens?

Har jag någonsin gjort dig stolt?


Det du inte gjort tär sönder mig, fortfarande.

Jag känner just nu att det är dags att lära sig leva med det, lära sig att leva med att jag aldrig någonsin känt dig, inte du mig heller.


Jag älskar dig, det vet du.

Älskar du mig, som man ska göra?

 
 
Bella

Bella

16 oktober 2008 08:15

Strongt skrivet!
Puss

http://bellasliv.blogg.se

 
Ingen bild

T.

16 oktober 2008 08:46

Tänk vad roligt det var när lilla Elin kom...lilla kubbiga flicka, som man hade turen att få gosa och gulla med...lilla busfrö som med pliriga ögon och sitt stora leende alltid hittade på en massa tok.

Det gör så ont i mig...tårarna vällde upp medans jag läste. Lilla flicka jag vill bara krama om dig och ta bort din smärta.

Du är vuxen nu, och jag tycker att du har klarat dig bra här i livet. Jag är stolt över dig.

All lycka önskar jag dig.

 
Tei

Tei

16 oktober 2008 10:29

Hej, du är så duktig på att blogga. Det är kul att läsa vad du skriver.. Jag hoppas att vi kan träffas nått. De var ju ett tag sedan och jag saknar dej. Men du få ha det så bra utomlands nurå ;) JAG ÄLSKAR DEJ ELIN VIKTORIA NORDLANDER.

http://Tejp

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Elin - 4 februari 2011 22:35


.. latsidan! Oj vad det hänt och inte hänt sedan sist. "Inte hänt" är kanske en tolkningsfråga också, med en negativ underton. Men ja, orka lalla på? Nepp! Vi tar ne som he kom tycke ja! Ingen brådska alls.. Jag är ju ung, ett tag till! hö...

Av Elin - 9 januari 2011 20:13

  Hon känner vinden efter ryggraden, frosten biter och hon springer för att rädda sitt liv.   Hon vill inte veta, hon vill inte höra. Hon vill inte tro att det är sant. 1,5 år har känslan funnits för någon annan. Tjejen har ödslat sekunder,...

Av Elin - 5 januari 2011 23:53

Jag kör en liten resume som alla andra också gjort i brist på annat.       1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?Japp! Jag köpte mig en alldeles egen lägenhet. :)2. Höll du några av dina nyårslöften?Njae, jag minns inte om jag gav...

Av Elin - 23 december 2010 22:58

Jaha, varför det undrar ni?   Jo, för att jag kammade hem ett nytt jobb idag. Klockrent! 1 plats fanns det så man kan säga att jag vann första pris! ;)     Just nu sitter jag hos mamma och poppar hennes spotify medan hon klipper klorna ...

Av Elin - 29 november 2010 21:43

  En fjäril här, en fjäril där, lite sömnbrist och positivitet har väl ingen dött av?   När du hör det här ljudet *pling* vet du att det är dags att vända blad.         *PLING* ...

Presentation

Omröstning

Du.. (och Jag)..
 känner mig sedan innan bloggen?
 känner mig inte alls?
 vet vem jag är men känner mig inte?
 läser här mer sällan än gångerna vi ses?
 läser bloggen av en slump?
 gillar mig inte men läser av nyfikenhet?

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2008 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Ovido - Quiz & Flashcards