... jag. När jag satt och läste titlarna på låtarna jag ska bränna ut på en skiva nu så tyckte jag att det lät så fint och sammanhängande fast ändå inte..

With or without you, I dont wanna miss a thing.

Forever young, if youre not the one, stand by me.

Baby I love your way.

Keep holdin on, love me back to life.

The Story.

Someone new, iris.

The cold swedish winter, heartbeats.

You and me, tonight, take me away.

You belong to me, I just cant stop loving you.

You are not alone.

Det blir som en liten kärleksförklaring bara utav låttitlarna.

Du och jag, inatt, ta mig härifrån och du tillhör mig samt- jag kan inte sluta älska dig. Fatta va gulligt. Och dessutom helt omedvetet sammansatt.

Nu ska jag bränna skivan och njuta av att tvättmaskinen i tvättstugan är sönder och alla kläder dyngsura (droppandes) medan jag lyssnar på mysmusik och inväntar älsk.

Btw, fan va länge sen man lyssnade på Michael Jackson, you are not alone är kanske hur bra som helst!

Eller hur Micke Grip? :D

Kärlek mina vänner! Var rädda om er själva och varandra, man vet aldrig när saker och ting förändras.

Hela världen och allt man någonsin kännt förändras på en tusendels sekund och kanske aldrig blir vad de var igen.

Hur hanterar man det?

Hur ska jag kunna svara på frågor som ingen vet svar på?

Hur ska jag kunna räcka till, visa att jag vill finnas där genom allt?

Jag kan bara vara mig själv och hoppas att det räcker en liten bit på vägen genom det här.

Marcus är i Umeå nu, han ville att jag skulle stanna kvar tills han kom hem från sjukhuset, jag hade inte velat åkt hem utan att få hålla om honom när han kommer hem heller.

Jag ska tvätta och städa undan lite, försöka att inte tänka på hur jobbig den här dagen kommer att bli för min älskling..

Kärlek!