Okej. Såhär är det.

Natten till igår var den värsta genom världshistorien.

Som jag skrev under samma kväll så verkade inte medicinen speciellt.

Vi gav honom dos nummer 2, av 2 klockan 00.00

Tio över 12 hade jag ringt varenda människa jag kunde komma på som skulle

kunna göra något, veterinären på Djurkliniken (som förmodligen gav sitt privat

nummer eftersom hon visste att Rocky inte skulle klara natten), jourkliniken i

Uppsala som sa vad en distriktsveterinär skulle kunna hjälpa till med (hon tyckte att

det kanske inte var värt att åka ner eftersom vi sparade så lite tid på det).

Distriktsveterinären var till föga hjälp, det ENDA hon kunde komma med var att

avliva honom. Hon hade ingen medicin som skulle hjälpa, ingen syrgas - INGENTING.

När jag fick beskedet om avlivning som enda utväg så spydde jag, om och om igen,

så fort jag såg Rocky. Jag klarade inte av att se honom ligga där och knappt leva.

Jag tog telefonen och ringde mamma, medan jag spydde, hon kastade sig i bilen

och åkte från Ljunga till oss i stan.

Hon var framme vid 1, då spydde jag fortfarande.

Mamma, det lilla guldklimpen, var vaken med Rocky hela natten, vi sov i den mån

det gick. Marcus lyckades, jag låg och hulkade med hinken vid sängen så fort jag hörde

hur lillälsklingen häsde och kippade efter luft.

Jag var helt säker på att han skulle dö, helt inställd.

Vid sex så klev jag upp och bevittnade Rockys fortfarande veka uppenbarelse.

Klockan kavart över sju så brassade vi upp på djurkliniken och lämnade bäbisen

utan vidare hopp om att han skulle förbättras under dagen.

Klockan 13 så ringde Sheila (Rockys veterinär som nu mer är värd att nämnas vid namn)

och sa att de gjort ännu en röntgen och vätskan i lungorna minskat minimalt och att

han åter igen ska placeras i syrgastält och behandlas med kortison, antibiotika, bricanyl

och furix (vätskedrivande) under dagen och att vi ska hämta honom vid 17-tiden på

efter middagen.

Mamma åkte hem och lämnade bilen till oss, jag gick på apoteket och införskaffade

ovan nämnda mediciner så vi skulle kunna ge honom detta när han kom hem.

Klockan 17 när vi anlädde till Djurkliniken så möttes vi av en viftande svans och. Rocky hade gjort framsteg och häsde inte längre!

ett par lyckliga bakåtfällda öron

Han andades med korta och snabba andetag och var tydligt medtagen men ändå, bättre!

Vi kom hem och spenderade natten på nedervåningen med madrasser, täcken, kuddar,

filtar, handdukar, vattenskålar, mopp & hink och annat nödvändigt för att göra

denna natt lättare och bekvämare än föregående.

   Rocky 08-09-09

Vi fick direktiv att ge Rocky vätskedrivande och luftrörsvidgade klockan 20 och

sen ge honom samma igen fast endast vid behov, om han skulle bli sämre under natten

och börja häsa igen.

DET GJORDE HAN INTE!! Han andades snabbt och kort hela natten, gick och ställde sig

på golvet och kissade istället för att ligga orörlig i sin egen urin som tidigare.

Han drack vatten och åt lite mat. Han kissade visserligen på "sin kudde" och 2ggr

i sängen men vafan gör väl det? Han får kissa PÅ MIG om han vill, bara han blir bättre.

Nu är vi på idag 09-09-09 och denna dagen har sett ut som följer.

Vi vaknade 20 i 8, hör och häpna istället för att inte sova knappt alls.

Skjutsade lillen raka vägen upp på Djurkliniken, lämnade honom där och

fick lov att hämta honom klockan 17.

Dagen skulle se ut som de följande, syrgastält, röntgen och medicinering.

Sheila sa att hon skulle göra några tester och höra av sig. (Som hon gjort flera

gånger varje dag, även efter arbetstid från sin privata mobil).

Vid 10 ringde hon och sa att han var FÖR pigg för syrgastält och bad oss hämta honom

klockan 13 istället. Sagt och gjort.

Vi kom dit och möttes av den piggaste Rocky vi sett på länge! Det kändes som en

stor tung äcklig sten lättade när vi fick se honom.

Inte längre någon äcklig grej i tassen som de ger injectioner i hade han heller!

Mammas lilla gobit!

Vi åkte hem och M återvände på skolan.

Jag förberedde middagen och Rocky stod frågande nedanför bänken och kände korvlukten

och undrade förmodligen om han inte skulle få smaka.

Jag provade ge honom lite av den mat vi fått med från Djurkliniken (som ska bättra

Rockys immunförsvar och hjälpa återhämtningen) men den ville han inte alls ha.

Jag tvekade lite innan mitt förnuft sa: KLART ROCKY-ÄLSKLINGEN SKA HA KORV!

Jag tärnade en tunn skiva korv åt honom som jag la i hans matskål, då åt han minsann!

Dock så prioriterade han korven om man säger så, men lite av den "bra"-maten fick han i sig.

Han drack lite vatten, kissade, gick ett varv i hemmet och la sig och vilade på

golvet brevid mig där jag stod.

När jag gjort mitt så la vi oss på en madrass vid tv:n.

Marcus kom hem och vi piggnade på oss. Jag lagade maten och Rocky stod åter igen vid kylskåpet.

Ååå lillen, han fick torrfoder som jag blött upp och blandat med "bra"-maten, åt rubbet.

När vi ätit så vågade vi oss på att ta honom till parken.

Där kissade han och gjorde nummer två. Sen gick vi in igen.

Det märks ju helt klart att han inte är speciellt pigg, väldigt orklös men ändå "med" liksom.

Kissar gör han, hela tiden och överallt men det är bara bra för då vet vi att det vätskedrivande

fungerar som det ska. Det är en fysisk omöjlighet för oss att ta ut honom när han ska kissa

för han skvätter hela tiden, det skulle betyda att vi skulle få vara ute vareviga minut.

Det här går så bra, han bajsar ju ute.

Nu snart ska han få kortison, bricanyl och furix sen är vi klara för kvällen. Även inatt kan

vi ge extra vid behov oh det känns hur bra som helst.

På måndag ska vi tillbaka till Sheila och de andra Rocky lyckats charma på kliniken, då

ska vi kolla så att allt går i rätt riktning (vilket vi självklart hoppas) med hjälp av

en ny röntgen. Senare (den 22/9 om jag inte missminner mig) så ska vi iväg på ett ultraljud

också, de vill, VI OCKSÅ, försäkra sig om att det inte ligger något hjärtfel och spökar.

NU;... ska vi bara vara, njuta av att han finner ro att vila, äta och dricka.

Tack alla söta rara för ert stöd. Det har kännts fint med ljusa ord i vad som känts som ett evigt

mörker.

Jag är ytterst tacksam för hjälpen vi fått Mamma!

 

Jenny

9 september 2009 19:29

Ååååh! Såå glad att han blir bättre och bättre!! Och som en känslosam pregnant woman som man är, så fäller man ju en tår åt hela historien! Jösses, Rocky min lille vovveidol!
Pöss å kram!

 

Fia

9 september 2009 19:30

Åhh vad skönt att höra att lilleman har kämpat o mår mycke bättre!! Tummarna håller jag ändå men det kommer bli bra det vet jag! pussa sötnosen på nosen o ni får alla kramar jag har på lager!! Puss o kram

http://z4mbizzz.bloggagratis.se

 

Lizette

9 september 2009 20:21

Men herre gud, stackars liten!! Va bra att han mår bättre!! Håller med Jenny (fast jag inte e pregnant), man fäller ju en tår!!! Ha de bra! Kramar

 

lina

9 september 2009 23:05

men gud va läskigt! fy fan. och vilken hysterisk tur att han blev och blir bättre. lill bäbisen. hoppas verkligen det löser sig. huga.

http://jagochkidsen.blogg.se

 

Malla

9 september 2009 23:26

Åh vad jag blir glad att han är piggare!
Jag sitter här alldeles tårögd, men nu är det iaf glädje tårar.

Puss

 

Linda&Ebba&Palten

9 september 2009 23:47

Härligt Rocky! Du e en riktig fighter :)

http://www.hundenebba.se

 

Svenne

10 september 2009 00:12

Jävulskt kul att höra att det ordnade upp sig!!! :)

http://www.tomtochode.se

 

Jennie

10 september 2009 06:25

Det var skönt att läsa att Rocky mår bättre. Har hållit utkik efter uppdatering hela tiden. Stor kram till dig!

http://tankaravjennie.blogspot.com

 

Melinda

10 september 2009 22:15

Åh vad det värmer i mitt hjärta när jag läser detta...
You go Rocky!!! Kram på er

 

Bella

11 september 2009 09:35

Så underbart att träffa gladaste lilla Rocky igår. =D
Glarumpan och piggaste ögonen ever.
Fint ni bor också. =)

http://bellasliv.blogg.se

 

Lisa

11 september 2009 20:53

Hej Farmer.
Jo jag mår bättre tack, inte feber idag. Men anitibiotikan är inte särskillt mild för magen. dricker Proviva, Dofilus yoghurt mm som besatt.
Skönt att plutten mår bättre. Jag har beställt mönstret, men frakten blev 99kr, för att jag var tvungen att ta mot postförskott. vi hade inga pengar på visa kortet:( men det blir ett billigt mönster för er endå, 75 kr, och vi kan ju använda det om och om igen, för lite ska han väl växa iallafall:)
Det finns fler bilder, och jag vill att han ska fixa och lägga upp mer jag med, men nu är det skolan som går först. han kan ju inte lägga upp orediskerade(*kan inte stava) bilder, och han lägger mycket omsorg på rediskeringen(*) kan jag lova.
Simone skickar en snorig puss till elmackobärt. jag med;)

http://lisa.pahn.se/blogg

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

.. latsidan! Oj vad det hänt och inte hänt sedan sist. "Inte hänt" är kanske en tolkningsfråga också, med en negativ underton. Men ja, orka lalla på? Nepp! Vi tar ne som he kom tycke ja! Ingen brådska alls.. Jag är ju ung, ett tag till! hö...

  Hon känner vinden efter ryggraden, frosten biter och hon springer för att rädda sitt liv.   Hon vill inte veta, hon vill inte höra. Hon vill inte tro att det är sant. 1,5 år har känslan funnits för någon annan. Tjejen har ödslat sekunder,...

Jag kör en liten resume som alla andra också gjort i brist på annat.       1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?Japp! Jag köpte mig en alldeles egen lägenhet. :)2. Höll du några av dina nyårslöften?Njae, jag minns inte om jag gav...

Jaha, varför det undrar ni?   Jo, för att jag kammade hem ett nytt jobb idag. Klockrent! 1 plats fanns det så man kan säga att jag vann första pris! ;)     Just nu sitter jag hos mamma och poppar hennes spotify medan hon klipper klorna ...

  En fjäril här, en fjäril där, lite sömnbrist och positivitet har väl ingen dött av?   När du hör det här ljudet *pling* vet du att det är dags att vända blad.         *PLING* ...