Just nu ligger han brevid mig.

Han kippar efter andan, kämpar för att överleva.

Rocky ramlade ner från soffan imorse, bakbenen hängde inte riktigt med så han föll med bröstkorg och sina (alldeles för korta) framtassar först.

Låg helt stilla och rörde sig inte.

Marcus kom upp med honom till mig (vi turas om att kliva upp tidigt och gå ut med Rocky) i sängen och sa att han inte rörde på sig.

Han la Rocky i sängen och jag försökte känna om han reagerade när jag tog honom på tassar och ben och så.

Han började hulka som om han skulle kräkas så jag ställde honom upp i sängen men då kröp/släpade han sig framåt med hjälp av framtassarna och bakdelen släpades i sängen.

Vi ringde taxi och åkte raka vägen upp på djurkliniken.

Väl där så skakade Rocky och kippade efter andan, vi berättade vad som hänt och han blev röntgad. Ingen större fara, det var nog bara chocken som gjorde det.  De injecerade vätska i nacken på honom.

Vi vart hemskickade och beordrades vila.

Efter ca 1½ timme kunde vi inte vänta längre med att åka tillbaka.

Rocky dregglade och kramp-andades för att få i sig luft och tillslut slutade han andas i ett enda krampanfall.

Jag fick "buffa till" honom på magen för att han skulle reagera och ta ett nytt andetag.

Väl däruppe fick vi lämna honom (till klockan 16 sades de först) och efter ett tag, typ 1½ timme så ringde jag för att höra hur det gick, jo han var ju inte pigg, led av syrebrist och hade förmodligen vätska i lungorna så han lades med dropp i ett syrgastält och mammas hjärta sprack.

Nu var tiden för hämtning satt till 17oo.

Vid 16.40 ringde veterinären och sa att vi skulle hämta honom 18.30 istället och ge honom vätskedrivande och luftrörsvidgande klockan 20 och 00.

Klockan är nu 21.30, vi gav honom klockan 20 som anvisat, veterinären ringde och sa att vi skulle vänta med sista dosen tills klockan 1 och att vi kunde ringa henne på mobilen om vi ville under natten.

Hon sa också att det förmodligen skulle bli tuffare för honom inatt och hur fint känns det då?

De hade stängt över natten på djurkliniken så han kunde inte vara kvar där och närmsta jourhem ligger i uppsala.

Det jag bävar mest för just nu är att han redan (så här tidigt efter första dosen) börjar kippa så som han gjorde när vi kom hem. Det vart "bättre" i ca 40 minuter sen körde han igång igen.

JAG LÄNGTAR tills klockan blir 12-1 så vi kan ge honom mer.

Men sen då, efter 1 så är det inte förrns klockan 08.00 imorgon bitti han kan få mer hjälp. Jag känner mig totalt hjälplös.

Jag är så rädd, tänk om han blir mycket sämre och ingen hjälp finns att tillgå.

Distriktsveterinären i matfors "kanske inte hade tid" och "prioriterar djuren efetr storlek", jaha, så min miniprins han ska inte få någon hjälp han då?

FY FAN säger jag bara, fy fan.

Det var länge sedan jag grinade såhär som jag gjort idag.

Jag kunde knappt säga vad jag hette när jag kom fram till Djurkliniken imorse, så mycket grina jag.

Jag hoppas för allt i världen att Rocky hade tänkt kämpa som en tok genom natten! Annars dör nog jag.

Jag vill inte förlora honom, inte nu! Han är bara 10 veckor, han måste få leva lite först!!

Kämpa för mamma nu, älskade lilla älskling!