Okej. Såhär är det.

Natten till igår var den värsta genom världshistorien.

Som jag skrev under samma kväll så verkade inte medicinen speciellt.

Vi gav honom dos nummer 2, av 2 klockan 00.00

Tio över 12 hade jag ringt varenda människa jag kunde komma på som skulle

kunna göra något, veterinären på Djurkliniken (som förmodligen gav sitt privat

nummer eftersom hon visste att Rocky inte skulle klara natten), jourkliniken i

Uppsala som sa vad en distriktsveterinär skulle kunna hjälpa till med (hon tyckte att

det kanske inte var värt att åka ner eftersom vi sparade så lite tid på det).

Distriktsveterinären var till föga hjälp, det ENDA hon kunde komma med var att

avliva honom. Hon hade ingen medicin som skulle hjälpa, ingen syrgas - INGENTING.

När jag fick beskedet om avlivning som enda utväg så spydde jag, om och om igen,

så fort jag såg Rocky. Jag klarade inte av att se honom ligga där och knappt leva.

Jag tog telefonen och ringde mamma, medan jag spydde, hon kastade sig i bilen

och åkte från Ljunga till oss i stan.

Hon var framme vid 1, då spydde jag fortfarande.

Mamma, det lilla guldklimpen, var vaken med Rocky hela natten, vi sov i den mån

det gick. Marcus lyckades, jag låg och hulkade med hinken vid sängen så fort jag hörde

hur lillälsklingen häsde och kippade efter luft.

Jag var helt säker på att han skulle dö, helt inställd.

Vid sex så klev jag upp och bevittnade Rockys fortfarande veka uppenbarelse.

Klockan kavart över sju så brassade vi upp på djurkliniken och lämnade bäbisen

utan vidare hopp om att han skulle förbättras under dagen.

Klockan 13 så ringde Sheila (Rockys veterinär som nu mer är värd att nämnas vid namn)

och sa att de gjort ännu en röntgen och vätskan i lungorna minskat minimalt och att

han åter igen ska placeras i syrgastält och behandlas med kortison, antibiotika, bricanyl

och furix (vätskedrivande) under dagen och att vi ska hämta honom vid 17-tiden på

efter middagen.

Mamma åkte hem och lämnade bilen till oss, jag gick på apoteket och införskaffade

ovan nämnda mediciner så vi skulle kunna ge honom detta när han kom hem.

Klockan 17 när vi anlädde till Djurkliniken så möttes vi av en viftande svans och. Rocky hade gjort framsteg och häsde inte längre!

ett par lyckliga bakåtfällda öron

Han andades med korta och snabba andetag och var tydligt medtagen men ändå, bättre!

Vi kom hem och spenderade natten på nedervåningen med madrasser, täcken, kuddar,

filtar, handdukar, vattenskålar, mopp & hink och annat nödvändigt för att göra

denna natt lättare och bekvämare än föregående.

   Rocky 08-09-09

Vi fick direktiv att ge Rocky vätskedrivande och luftrörsvidgade klockan 20 och

sen ge honom samma igen fast endast vid behov, om han skulle bli sämre under natten

och börja häsa igen.

DET GJORDE HAN INTE!! Han andades snabbt och kort hela natten, gick och ställde sig

på golvet och kissade istället för att ligga orörlig i sin egen urin som tidigare.

Han drack vatten och åt lite mat. Han kissade visserligen på "sin kudde" och 2ggr

i sängen men vafan gör väl det? Han får kissa PÅ MIG om han vill, bara han blir bättre.

Nu är vi på idag 09-09-09 och denna dagen har sett ut som följer.

Vi vaknade 20 i 8, hör och häpna istället för att inte sova knappt alls.

Skjutsade lillen raka vägen upp på Djurkliniken, lämnade honom där och

fick lov att hämta honom klockan 17.

Dagen skulle se ut som de följande, syrgastält, röntgen och medicinering.

Sheila sa att hon skulle göra några tester och höra av sig. (Som hon gjort flera

gånger varje dag, även efter arbetstid från sin privata mobil).

Vid 10 ringde hon och sa att han var FÖR pigg för syrgastält och bad oss hämta honom

klockan 13 istället. Sagt och gjort.

Vi kom dit och möttes av den piggaste Rocky vi sett på länge! Det kändes som en

stor tung äcklig sten lättade när vi fick se honom.

Inte längre någon äcklig grej i tassen som de ger injectioner i hade han heller!

Mammas lilla gobit!

Vi åkte hem och M återvände på skolan.

Jag förberedde middagen och Rocky stod frågande nedanför bänken och kände korvlukten

och undrade förmodligen om han inte skulle få smaka.

Jag provade ge honom lite av den mat vi fått med från Djurkliniken (som ska bättra

Rockys immunförsvar och hjälpa återhämtningen) men den ville han inte alls ha.

Jag tvekade lite innan mitt förnuft sa: KLART ROCKY-ÄLSKLINGEN SKA HA KORV!

Jag tärnade en tunn skiva korv åt honom som jag la i hans matskål, då åt han minsann!

Dock så prioriterade han korven om man säger så, men lite av den "bra"-maten fick han i sig.

Han drack lite vatten, kissade, gick ett varv i hemmet och la sig och vilade på

golvet brevid mig där jag stod.

När jag gjort mitt så la vi oss på en madrass vid tv:n.

Marcus kom hem och vi piggnade på oss. Jag lagade maten och Rocky stod åter igen vid kylskåpet.

Ååå lillen, han fick torrfoder som jag blött upp och blandat med "bra"-maten, åt rubbet.

När vi ätit så vågade vi oss på att ta honom till parken.

Där kissade han och gjorde nummer två. Sen gick vi in igen.

Det märks ju helt klart att han inte är speciellt pigg, väldigt orklös men ändå "med" liksom.

Kissar gör han, hela tiden och överallt men det är bara bra för då vet vi att det vätskedrivande

fungerar som det ska. Det är en fysisk omöjlighet för oss att ta ut honom när han ska kissa

för han skvätter hela tiden, det skulle betyda att vi skulle få vara ute vareviga minut.

Det här går så bra, han bajsar ju ute.

Nu snart ska han få kortison, bricanyl och furix sen är vi klara för kvällen. Även inatt kan

vi ge extra vid behov oh det känns hur bra som helst.

På måndag ska vi tillbaka till Sheila och de andra Rocky lyckats charma på kliniken, då

ska vi kolla så att allt går i rätt riktning (vilket vi självklart hoppas) med hjälp av

en ny röntgen. Senare (den 22/9 om jag inte missminner mig) så ska vi iväg på ett ultraljud

också, de vill, VI OCKSÅ, försäkra sig om att det inte ligger något hjärtfel och spökar.

NU;... ska vi bara vara, njuta av att han finner ro att vila, äta och dricka.

Tack alla söta rara för ert stöd. Det har kännts fint med ljusa ord i vad som känts som ett evigt

mörker.

Jag är ytterst tacksam för hjälpen vi fått Mamma!

Just nu ligger han brevid mig.

Han kippar efter andan, kämpar för att överleva.

Rocky ramlade ner från soffan imorse, bakbenen hängde inte riktigt med så han föll med bröstkorg och sina (alldeles för korta) framtassar först.

Låg helt stilla och rörde sig inte.

Marcus kom upp med honom till mig (vi turas om att kliva upp tidigt och gå ut med Rocky) i sängen och sa att han inte rörde på sig.

Han la Rocky i sängen och jag försökte känna om han reagerade när jag tog honom på tassar och ben och så.

Han började hulka som om han skulle kräkas så jag ställde honom upp i sängen men då kröp/släpade han sig framåt med hjälp av framtassarna och bakdelen släpades i sängen.

Vi ringde taxi och åkte raka vägen upp på djurkliniken.

Väl där så skakade Rocky och kippade efter andan, vi berättade vad som hänt och han blev röntgad. Ingen större fara, det var nog bara chocken som gjorde det.  De injecerade vätska i nacken på honom.

Vi vart hemskickade och beordrades vila.

Efter ca 1½ timme kunde vi inte vänta längre med att åka tillbaka.

Rocky dregglade och kramp-andades för att få i sig luft och tillslut slutade han andas i ett enda krampanfall.

Jag fick "buffa till" honom på magen för att han skulle reagera och ta ett nytt andetag.

Väl däruppe fick vi lämna honom (till klockan 16 sades de först) och efter ett tag, typ 1½ timme så ringde jag för att höra hur det gick, jo han var ju inte pigg, led av syrebrist och hade förmodligen vätska i lungorna så han lades med dropp i ett syrgastält och mammas hjärta sprack.

Nu var tiden för hämtning satt till 17oo.

Vid 16.40 ringde veterinären och sa att vi skulle hämta honom 18.30 istället och ge honom vätskedrivande och luftrörsvidgande klockan 20 och 00.

Klockan är nu 21.30, vi gav honom klockan 20 som anvisat, veterinären ringde och sa att vi skulle vänta med sista dosen tills klockan 1 och att vi kunde ringa henne på mobilen om vi ville under natten.

Hon sa också att det förmodligen skulle bli tuffare för honom inatt och hur fint känns det då?

De hade stängt över natten på djurkliniken så han kunde inte vara kvar där och närmsta jourhem ligger i uppsala.

Det jag bävar mest för just nu är att han redan (så här tidigt efter första dosen) börjar kippa så som han gjorde när vi kom hem. Det vart "bättre" i ca 40 minuter sen körde han igång igen.

JAG LÄNGTAR tills klockan blir 12-1 så vi kan ge honom mer.

Men sen då, efter 1 så är det inte förrns klockan 08.00 imorgon bitti han kan få mer hjälp. Jag känner mig totalt hjälplös.

Jag är så rädd, tänk om han blir mycket sämre och ingen hjälp finns att tillgå.

Distriktsveterinären i matfors "kanske inte hade tid" och "prioriterar djuren efetr storlek", jaha, så min miniprins han ska inte få någon hjälp han då?

FY FAN säger jag bara, fy fan.

Det var länge sedan jag grinade såhär som jag gjort idag.

Jag kunde knappt säga vad jag hette när jag kom fram till Djurkliniken imorse, så mycket grina jag.

Jag hoppas för allt i världen att Rocky hade tänkt kämpa som en tok genom natten! Annars dör nog jag.

Jag vill inte förlora honom, inte nu! Han är bara 10 veckor, han måste få leva lite först!!

Kämpa för mamma nu, älskade lilla älskling!

Idag har vi spenderat tid på soffan och i hamnen tillsammans med Lisa och Måne. Vi lekte pirat och M fick en ny beundrarinna.

Lisa och Simone skulle vidare på bio och lilla miss Måne hade inte införstått sig att vi inte skulle medverka på denna och sa så sött till M att han fick sitta brevid henne på bion, lilla sötmomman! =)

När de begett sig på bion så fick jag ett sms som löd "Simone tycker att Marcus var fin". Gulligt!

Vi hängde kvar i hamnen och Rocky upptäckte rabatten. Sjukt spännande, hans egna lilla (stora) djungel. =)

ÄVEN att det var några parkoure (??Stavning)-kids i hamnen. Precis där vi satt skulle en av dem hoppa upp och ta emot sig med händerna, slå runt och hamna på fötterna. En framåtvolt helt sonika.

Han kom halvvägs, tippade tillbaka, hamnade på arslet på "gångbron" i lekparken och tippade baklänges ner på marken, ett fall på dryga metern. hahahahaa. Vikken idiot!!

Nu ska vi kolla in ALIAS, börjar gilla´re men frånochmed 10 sept så drar ALLA mina bästserier igång igen. =)

LOVE THAT!

Septermer;

10:onde - Supernatural.

14:onde - Gossip Girl & One Tree Hill.

17:onde - Fringe.

21:a - House & Heroes.

23:dje - Criminal Minds.

24:de - Grey´s Anatomi.

27:nde - Desperate Housewives & Dexter.

LOVE IT!

Welcome to the djungel:

Igår somande han som en stock, ska gärna ligga på ansiktet åt en annan men nöjde sig med armen.

Idag har vi varit i hamnen och jagat småfåglar och ätit gräs.

Jag chillade och Rocky spatserade lite.

Just ju sitter vi och väntar på Mari och Malin, de har med sig fikabröd till mig. Jag som är sugen på allt men främst cigg. Har varit rökfri snart två dagar. Känns sådär måste jag erkänna.

Näe, nu kommer lite bilder, sen ska jag sätta på kaffe! =) Mumma utan cigg!

Jag har sovit med Rocky en stund, eller ja, han låg med M som var vaken och jag slocknade som ett ljus på den andra soffan. Zzzz.

Antar att det är flytten och allt som har kommit till mig.

Nu sitter jag iaf och ska dricka en kopp kaffe och ta en snus eftersom jag inte har några cigaretter. =S Har haft tillfälle att införskaffa mest hela tiden men gör det helt enkelt inte. Jobbigt som fan och i kombination med kaffe så är cigg oslagbart! Men ja, får väl ta en snus då.

I parken där Rocky utgör de flesta av sina behov finns det lite sand, där brukar Rocky gräva. =) Knäppte en bild på honom imorse, den är inte riktigt rättvis, han ser så fet ut och det är han ju inte!

Vi var in till Lisa idag också, pratade med henne om att vi vill ha ett täcke till skräpet. =) Jag ska komma ihåg pappret på modellen så ska jag kila in imorgon så att det inte blir nå tok av alltihop.

MEN det tar vi imorgon.

Nu ska vi nöta nät innan vi somnar igen..

och en gardinstång som sitter MINST 4 meter över golv. Det går inte och gardinerna måste upp för att minska ljusinsläppet. Fönstren står på vid gavel och man dööööör här i lägenheten.

Rocky ligger och knoppar på en av sofforna som jag och Marcus slängde ihop lite lätt igår. =)

Jag ser definitivt ljuset i tunneln nu. Vi kunde inte köpa allt på ikea men en del vart det, hyllor, 2 soffor, tvättkorg, soffbord, dörmatta, handdukar, en tabeltt åt Rocky å några förvarings lådor.

Kvar på listan som prickas av nästa MÅNAD är;

ett skrivbord, burkar, kuddar till soffan, ännu en hylla (till badrummet), någon sorts smart förvaring och en tavellist.

Jag kommer säkert på något mer livsnödvändigt men det får vänta..

Idag har M varit på sin skola för första gången, han fick med sig ett äpple och pinnade iväg hand i hand med sin klasskamrat Sebastian, de hade båda ryggsäckar och jämnförde sina pennfodral innan de gick.

Efter att M kommit tillbaka från uppropet så gick vi till hamnen, med oss hade vi, ett stycke hund, en filt, några hundleksaker + godis, 4 cheeseburgare, vatten och en cola. Gissa om vi myste på i solen? SVAR JA!!

Rocky lekte så mycket att han lapade i sig nästan en hel "stor vatten" dirket ur muggen. (Nu överdrev jag, men han drack direkt ur muggen.)

Vi snavade in på Claes Ohlsson också, köpte nätverkskabel som vi nu monterat hela vägen upp till loftet, såklart för att vi ska kunna lana i sängen. =) LIVSviktigt! Orka köpa trådlösrouter?

Dvn:n (kareokemaskinen, jpegläsaren, cd:n, radion=allt i allon) som jag fick av mamma nån jul och har legat som en kartong i mängden på vinden är uppmonterad och ur dess tillhörande högtalare skrålar spotify. (love that).

Snart ska sista hyllan upp och då kan vi börja plocka allt som hör nattduksborden till upp till sängen. Känns nice att vi börjar bli någorlunda färdiga!

Igår borrade jag, pluggade och skruvade jag upp inte mindre än 6 hyllor, all by my self, mätte så noga så. Det vart sketa snyggt.

Innan jag fick borrmaskinen så skruvade jag ihop en skohylla (24 skruvar) för hand. Det var det fittigaste på länge men nu står den där!

Kläderna ligger fint vikta och upplagda på hyllorna i våran fancy-iga walk in closet.

Ja, orka skriva mer?

Innan det blir mörkt går vi nog tillbaka med Rocky till hamnen, jag ska försöka komma ihåg kameran denna gång! =)

Även att han vägrar koppel, han sätter sig ner och man får dra stackarn på röven.. =) Till detta hör att det är en bit till hamnen och jag vägrar gå med han lös, la han på filten i handväskan och där låg han, somnade till och med. Gud va hemskt, jag som aldrig skulle bära han, nu tror folk att jag är en såndär dryg jävel med en hundaccecoar men det är jag inte. Jag är bara rädd att han ska komma bort.

Vi ska öva på koppel, kan han sitt så ska han nog kunna lära sig det också på en grisblink!

Nej nu får det vara nokk!

Ni kanske ser mer här sen, det får bli en nice suprice isf.

Hejpa!