Oboy vilken dag!

Det har varit fullt upp hela långa dagen.

Klev upp sju, promenerade till mormor, lånade hennes bil och åkte till ånge(st) och skolan. Satt där och försökte knåpa ihop en väldigt rak och konkret frågeställning till vad som ska bli min enorma uppsats.

Känns som jag lyckades någorlunda iaf, vi får väl se till veckan hur V-V-V (Världens-Värsta-Veronica ;) ) tycker att den vart..

Efter detta knåp så åkte jag till fränsta och los de Bullerbynos för jobb.

Det har gått bra idag, inga komplikationer, ett barn kissade lite på mig men det är smällar man får ta i den här branchen..

Jenny D (inte Jännö E) jobbade idag, var länge sedan man såg henne. Hon är som alltid, glad och trevlig utan krusiduller.

När stängningen var avklarad och jag hade checkat alla dörrar twice så bar det av hem till Lilla P igen, mormor stod och klippte av sina buskar när jag kom. Jag ger mig fan på att tanta stått på knä där hela dan, lill gumman min. Där hade mormor sparat middag till mig, stuvade mackaroner och mormorsbiffar, hur kommer det sig att hennes mat är den godaste någonsin?

Jag frågade hur hon gjorde såsen till biffarna, hon berättade och jag insåg att det var en lätt sak att bemästra men att den aldrig kommer att bli som hennes.

Sånt kan jag tänka på, en dag i mitt liv kommer jag aldrig att få chansen att äta hennes mat igen. Min älskade mormors mat.

Jag vill veta det hon kan, jag vill föreviga hennes rätter, jag vill aldrig glömma hur hennes mat smakar. Jag tror jag ska pyssla ihop en fin kokbok som hon får skriva ner saker i, som jag alltid ska spara.

Men kärringen är så jävla självkritisk i allt hon gör, alltid (oftast) säger hon "Det var inge gott, de skulle varit mer/mindre av det eller det".

Det är den bästa mat som går att få, inte ens den mumsigaste sushin kan mäta sig med mormors mat!

Nog om mormors mat!

Mätt och belåten gick jag hemmåt, inte utan att sticka in huvet genom AnnaMarias öppna balle och fråga "Blir det nå barn idag"?

Som svar fick jag ett icke, noll barn idag heller... Kommer den inte snart, Maggans bebis?

Efter mitt försök till kommunikation så pinnade jag vidare, in till moster.

Jag var TVUNGEN att låna en bok, vad som helst!

Har fulla (verkligen) garderoben med böcker här hos mamma men jag har ju läst alla, då kan man inte läsa dem igen och jag KAN INTE sova när jag inte ligger nära M. Igår tillexempel, vilket bara är ett av tusenmiljoner, så pratade jag med M vid 12 och sa godnatt och sådär, försökte för allt i världen att sova men det gick inte.

Jag låg och oroade mig så mycket att jag var millimetern från att börja stortjuta! Jag oroar mig över världsliga saker egentligen men när man väl ligger där och gnor de där äckliga tankarna om och om igen så blir oron bara större och större och ångesten visar sig mer och allt klarare.

Mina tankar vandrade mellan; Mina knän låg emot varandra och det gjorde ont, jag ska till tandläkaren och är sjukt nervös - både över kostander och smärta, jag la all tankekraft på att koncentrera mig på att räkna får, hur bra ligger jag till i skolan egentligen, kommer pengarna räcka till allt som komma skall, klarar jag proven, klarar jag något överhuvudtaget, kan man få sömntabletter och man lyckas beskriva ångesten jag upplever nu eller måste man lida ännumer?

Alltså ALLT, jag OROAR MIG ÖVER ALLT, hela jävla tiden.

Vid HALV 2, fatta en och en halv timmes triggande av inre ångest och oro så ringde jag till M, han sa att det inte var någon fara. Allt han sa fick mig att slappna av en tillräckligt lång stund för att jag skulle hinna somna och det var guld värt vid detta tillfälle. Han är guld värd hela tiden!

När jag ligger brevid M i sängen finns inte ett enda orosmoment, jag har en fullkomlig känsla av lugn och trygghet. Det uppstår inte en endaste tanke som gör mig nervös eller illamående. Jag är så glad när vi är tillsammans att jag inte fattar hur dåligt jag mår när vi är ifrån varandra.

Det var dagen och lite av gårdagen, nu ska jag vänta tills han ringer sen ska jag gräva ner mig i sängen och drunkna i en bok.

Så hoppas jag att de här tunga ögonlocken som sitter mitt i nyllet faller ihop så jag kan sova som en stock inatt för imorgon väntar en ny dag.

Godnatt alla ni.

Godnatt Marcus.

 

Jennie

24 september 2008 06:26

Det verkar som du haft fullt upp. Själv glider jag runt med min tappkran mellan ögonen. Snorig som aldrig förr och trött mest hela tiden(du kan få lite trötthet av mig om du har svårt att sova). Idag jobbar jag mellan 6-20. Inte illa =S Vad ska du skriva för uppsats? Kram

http://tankaravjennie.blogspot.com

 

Bella

25 september 2008 09:06

Å jag tycker om dig med. Det hoppas jag att du vet.

http://bellasliv.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

.. latsidan! Oj vad det hänt och inte hänt sedan sist. "Inte hänt" är kanske en tolkningsfråga också, med en negativ underton. Men ja, orka lalla på? Nepp! Vi tar ne som he kom tycke ja! Ingen brådska alls.. Jag är ju ung, ett tag till! hö...

  Hon känner vinden efter ryggraden, frosten biter och hon springer för att rädda sitt liv.   Hon vill inte veta, hon vill inte höra. Hon vill inte tro att det är sant. 1,5 år har känslan funnits för någon annan. Tjejen har ödslat sekunder,...

Jag kör en liten resume som alla andra också gjort i brist på annat.       1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?Japp! Jag köpte mig en alldeles egen lägenhet. :)2. Höll du några av dina nyårslöften?Njae, jag minns inte om jag gav...

Jaha, varför det undrar ni?   Jo, för att jag kammade hem ett nytt jobb idag. Klockrent! 1 plats fanns det så man kan säga att jag vann första pris! ;)     Just nu sitter jag hos mamma och poppar hennes spotify medan hon klipper klorna ...

  En fjäril här, en fjäril där, lite sömnbrist och positivitet har väl ingen dött av?   När du hör det här ljudet *pling* vet du att det är dags att vända blad.         *PLING* ...